Anteckningar om svenska qvinnor / 1 (1864-1866) Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FÖRORD.

——

I en tid, då upplysningen inom vårt land
stigit ända derhän, att man icke längre strider
om qvinnans rättigheter, utan mannen, tvärtom,
sjelfmant och oombedd tagit initiativet till det
fulla erkännandet af hennes värde och rätt, icke
blott som menniska, utan individ och samhällsmedlem,
torde det icke anses obehörigt, att man
skrifver en bok – om icke uteslutande för, så
uteslutande om qvinnor.

Mycket, mer än mycket, har i tal och skrift
blifvit ordadt om männerna och deras bedrifter,
deras handlingar och sträfvanden, deras både
krigiska och fredliga idrotter, och tacksamt har
alltid både samtid och efterverld skattat åt
deras bemödanden för mensklighetens väl; ja, man
har i ymnigt mått egnat dem ryktets lager och
gjort rättvisa åt deras snille, mod, tapperhet
och själskraft, äfven då, när icke slägtets
förkofran i dygd och upplysning, icke samhällets
upphjelpande ur nöd och betryck, utan endast
egna intressen utgjort driffjedern för deras
handlingar.

Icke underligt heller. Mannen har i fordna
tider varit allt, qvinnan deremot – åtminstone
under vanliga fall – alltför litet, för att i det
offentliga uppmärksammas. Nu deremot, då
andra åsigter göra sig gällande, då det till och
med är fara värdt, att man skall öfvergå från
den ena ytterligheten till den andra och icke
allenast lossa på de bojor, dem vårt
menniskoslägtes ena hälft under årtusenden burit
– fördomens, konvenansens, det antagna brukets bojor
– utan till och med yrkar på qvinnans rätt att
uppfostras nästan lika med mannen, för att när
som helst och hvarest hon det kan, erhålla ett
af de brödstycken, hvilka hittills uteslutande
varit honom tillämnade, nu, säga vi, under denna
tid af det gamlas omstörtande och det nyas
förberedande, torde det arbete, som här lägges
under allmänhetens ögon, mindre än någonsin vara
ovälkommet. Man får der kasta en blick, om
än aldrig så hastig, öfver mängden af de svenska
qvinnor, hvilka ända ifrån hedenhös och intill
våra dagar på något sätt framträdt ur hvardagslifvets
allmänna slentrian, vare sig genom sina
dygder, sina talanger, sin gifmildhet etc. Vi hafva,
endast för att närmare belysa hvad som dock
länge utgjort publikens talämne, ej heller
uteslutit sådana qvinnor, hvilka genom sina fel skaffat
sig en sorglig ryktbarhet. Oftast har dock, såsom
af dessa blad lätt kan synas, qvinnans upphöjda
plats i samhället, vid mannens sida, och det rum
hon såmedelst lyckats att i häfden intaga, varit
det, som gifvit henne en plats i denna samling
af framstående qvinnor. Vi kunna i många fall
icke prestera några fullständiga biografier, utan
endast några skizzerade teckningar, emedan
materialier felas oss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>