Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anna af Österrike - Anna, Pehrsönernas moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom österrikiska var Anna naturligtvis
katholik, och hon var dessutom en ganska ifrig
anhängarinna af den påfliga läran; hvad under då,
om hon styrkte den redan från späda barndomen
katholske Sigismund i hans nit för denna lära
och hans afsmak för den lutherska?
Då Sigismund år 1593 anlände till Sverige,
för att högtidligen och konungsligt, såsom det
höfdes, till dess sista hvilorum ledsaga sin
aflidne faders stoft, var den unga och sköna
drottning Anna med. Hon var då på tjugonde året
gammal och mycket älskvärd, sades det af dem,
som fingo närma sig henne. Men då hon ej
förstod landets språk och dessutom hade en afgjord
ovilja för allt hvad svenskt var, ja – nästan
hyste förskräckelse för svenskarne, såsom varande
enligt hennes tanke idel upprorsmakare och
barbariska kättare, så drog hon sig undan, så
mycket hon förmådde, och visade sig endast vid
högtidliga tillfällen, då det omöjligen kunde undvikas.
Dessutom var hon djupt bedröfvad och
nedstämd till sinnet. Hon hade ju i Polen nödgats
qvarlemna det käraste hon i verlden egde, sitt
några månader gamla barn, prinsessan Anna Maria,
hvilken polackarne envisats att behålla,
såsom underpant på att Sigismund skulle till dem
återkomma och ej med ens qvarstanna i Sverige;
och Anna, som nu för andra gången hade
förhoppning att blifva mor, hade fått den fixa idén
att svenskarne skulle göra på samma sätt, när
Sigismund ville återvända till Polen, särdeles och
helt bestämdt, om det blefve en son hon födde.
Denna fruktan förföljde henne, som ett spöke,
så att hon aldrig hade någon ro, och sällade sig
till hennes längtan efter det i Polen qvarlemnade
barnet, hvilka båda känslor i förening gjorde
henne oåtkomlig för all lifvets glädje.
Och någon sådan tillmättes ock i ganska
ringa mått denna arma, till ständiga sinnesskakningar
dömda drottning. Under hela den långa
färden från Polen, genom de många östersjöländer,
som på den tiden tillhörde Sverige, hade
det ju varit beständiga uppträden och strider
mellan invånarne och kung Sigismund, hvilken
på sin elake biktfaders, den påflige legaten Mala
Spinas, inrådan flera gånger hade brukat våld
emot folket. – Och ingalunda blef det bättre
här i Sverige, der hertig Carl, som sedan
broderns död var riksföreståndare, ju låg i
uppenbart kif med sin kunglige brorson, och der
invånarne, samt- och synnerliga, voro delade i två
partier, antingen Carls eller Sigismunds
anhängare.
Emellertid blefvo dock, efter mycket krångel
och ett långt uppehåll, Sigismund och Anna
krönta i Upsala d. 19 Febr. 1594, och på
sommaren gaf drottningen lifvet åt icke en son, utan
åter en dotter, som dock lefde endast några få
månader. En nästan löjligt storartad döpelsefest,
dit en mängd af utländska furstar voro af
den fåfänge Sigismund inbjudna, medhanns
emellertid och en oerhörd ståt glimmade kring det
redan så godt som halfdöda barnet, som från sin
födelsestund hade varit sjukt och eländigt och
som snart afled. Dess lik medtogs på resan
härifrån, ty drottningen tillät ej att det jordades i
det kalla, protestantiska Sverige. – Hon var ock
moder åt Uladislaus Sigismund, som uteslöts från
svenska thronen.
Den 15 Juli 1594 stadfästade hertig Carl
det drottning Anna tillförsäkrade lifgedinget, som
bestod af Linköping, Söderköping och Stegeborg
med dess län, men glömde ej tillägga, att
drottningen dock ej finge låta något intrång ske
i lifgedingets evangeliska religionsfrihet. Utflyttade
hon ur riket såsom enkedrottning, så skulle
en tillbörlig lösen för lifgedinget gifvas henne.
År 1598 d. 10 Febr. dog drottning Anna, endast
24 år gammal, i det hon åter skulle bli mor.
Anna, Pehrsönernas moder. – Under namnet
Anna, som burits och ännu i dag bäres af en
otalig mängd svenska qvinnor, mer och mindre
framstående, mer och mindre ädla och upphöjda,
måste vi äfven anföra det af en ytterst afskyvärd
qvinna, hvilken genom sin elakhet kommit
i en olycklig åminnelse från tidehvarf till
tidehvarf.
Anna var en qvinna af folket, född före
reformationen. Hon tjenade hos en prest, vid namn
Petrus, hvilken var Curatus eller kyrkoherde vid
Sala grufförsamling. De katholska presterna,
ehuru dömda till celibat, måste dock alltid ha
en qvinna, som lagade deras mat och förestod
deras hus. En sådan kallades i Sverige “Red-Deja“,
eller “Forssia“. Anna var således Curator
Petri “Forssia“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
