Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Botila - Bovall, Johanna Maria - Boye, Betty Nathalia - Brahe, Anna - Brahe, Brita - Brahe, Ebba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hon en julotta af oväder blef uppehållen och
kom för sent till messan i Lurö. En Mariabild,
inmurad öfver vestra kyrkdörren, har länge af
folket ansetts vara fru Botilas bild.
Bovall, Johanna Maria, är en qvinna efter
nutidens manér, då man funnit att vårt kön kan
duga äfven till något annat, än att föra nål och
tillreda mat. Mamsell Bovall undergick 1863
inför Sundhetskollegium examina i allt hvad till
badare- och fältskärsyrket hörer, aflade inför
Stockholms magistrat den 7 Augusti samma år den
föreskrifna eden, till utöfvande af nämnda yrke,
samt erhöll benägen tillåtelse att öppna rakstuga.
Boye, Betty Nathalia, yngsta dottern af
tullförvaltaren i Björneborg Claes Otto B., föddes
1822 och lefver säkert ännu länge i mångas minne,
fastän hon redan för flera år sedan
öfverflyttat till en annan verld, der tonerna klinga
renare och klarare, än här. Hvem njöt icke med
hänförelse af fröken Boyes vackra, storartade
altröst, då hon lät höra sig på Stockholms kungliga
theater, der hon i sin triumfroll, i operan
Martha, skördade ett odeladt bifall. – Denna
tid var dock alltför kort för Stockholms
konstälskande publik. Fröken Boye gifte sig med
kompositören herr Isidor Dannström och
lemnade scenen, samt snart derpå, 1854, hela denna
verlden, för att ila till sångens och allt det
skönas eviga hemland.
Brahe, Anna, enka efter danske riksmarsken
Sten Malteson Sehested, död 1635, har gjort sig
känd för sin välgörenhet. På sitt gods Widerup
stiftade hon ett ansenligt hospital, med en fond
af 6500 rdr rmt samt anslog räntan af 1000 rdr
åt pastorn i Gårdstånga, som derföre skulle hålla
en predikan i hvarje vecka, undantagandes höst
och vår. Hon berömmes äfven att hvarje
julafton hafva spisat 4 till 500 fattiga personer.
Hennes minne förvaras ytterligare genom de
ornamenter och det skrin, som hon gifvit åt
Gårdstånga sockenkyrka (i Malmöhus län), hvarest
hon med sin herre hvilar eller rättare sagdt
hvilade, i en af henne uppbyggd prydlig graf, och
under ett vackert monument. Man kan icke
utan harm påminna sig huru denna kyrkas
välgörarinna ej fått sig förunnad ro uti sin egen
grift. Hennes och hennes mans kistor hafva
nemligen blifvit våldsamt sönderslagna och deras
ben bortvräkta uti en vrå, för att gifva rum åt
några herrar af Ramelska ätten, hvilken slägt,
såsom nära befryndad med Anna Brahe, har
henne att tacka för en del af sin förmögenhet.
Brahe, Brita, dotter af riksrådet Joachim
Brahe och konung Gustaf I:s syster Margaretha
Wase. Wid konung Gustafs bröllop med Catharina
af Sachsen-Lauenburg förehades äfven
tornerspel. Först framred på vädjobanan Birger
Nilsson Grip, iklädd en ståtlig rustning och
förande en grip i sin sköld; mot honom red Lars
Siggesson Sparre, hvilka båda voro jemngoda i
styrka och vighet, så att båda lyftades ur
sadlarne. De stredo vid detta tillfälle på fullt allvar,
och det just om Brita Brahes hand, och tyckes
Grip hafva vunnit priset, eftersom han år 1533,
söndagen efter S:t Petri dag, firade sitt bröllop
med den unga jungfrun. Hon dog sedan 1554
på Vinäs och begrafdes i Söderköping.
Brahe, Ebba. Gustaf Adolf den Stores
ungdomskärlek, hans första och varmaste kärlek
egde, som bekant är, fröken Ebba Brahe, född
1596, dotter af riksdrotset grefve Magnus Brahe,
som, tidigt enkling, hade med innerlig tacksamhet
mottagit drottning Christinas, Carl IX:s
gemåls, godhetsfulla anbud, att vid sitt hof
upptaga den späda Ebba, uppfostra henne bland
sina egna barn och vara för henne som en mor.
Samvetsgrannt uppfyllde också drottningen detta
löfte, utan att ana, det mycken förtret skulle för
henne i en framtid uppstå af hennes godhet, att
träda i moders ställe för den lilla. Ty då
Gustaf Adolf, endast ett par år äldre än fröken
Brahe, redan i barnaåren började utmärka henne
framför alla andra och de båda, ännu innan de
anade hvad kärlek var, synbarligen hade fattat
en innerlig tillgifvenhet för hvarandra, märkte
drottningen med förskräckelse, att hon gjort
ganska illa, som i sin sons omedelbara närhet
hade ställt en flicka, af naturen så rikt begåfvad,
som Ebba var, och hvars skönhet med hvarje
dag utvecklades, så, att den snart blef öfver hela
riket omtalad.
Vi hafva med flit sagt, att det var med
förskräckelse, som drottningen varsnade de unga
fostersyskonens ömsesidiga kärlek, ty det ingick
alldeles icke i hennes plan, att beslägta sig med
något bland de svenska adelshusen. Hon ville,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
