Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eugenia -- Charlotta Eugenia Augusta Amalia Albertina - Eugenia Bernhardina Desideria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prinsessan Eugenia har, oaktadt all den
varma kärlek, som städse varit af hennes
närmaste slösad på henne, likväl haft en glädjelös
ungdom, i det att hon alltifrån sitt tjugoandra
år varit nästan beständigt sjuk. Från det att
hennes högtälskade, med henne mest
sympathiserande broder, H. K. H. prins Gustaf, till sina
höga anförvandters och hela rikets sorg så
hastigt bortrycktes af döden, i sin skönaste ålders
blomma, har prinsessan Eugenia ej fått njuta
någon stadigvarande helsa. Man påminner sig
huru den milde kung Oscar och hans älskliga
dotter på en gång sväfvade nära grafvens rand,
huru folket gick i ängslig bäfvan, att nödgas
begråta dem båda. – Den unga prinsessans kraft
blef för alltid bruten, och aldrig mer
uppblomstrade hon till hvad hon förr var. Men
tålamodet, undergifvenheten och den sanna gudsfruktan,
som utgöra grunddragen i den ädla konungadotterns
karakter, hafva icke svigtat, de hafva af
plågor och ömma förluster endast blifvit mera
profvade, mera glänsande, likt guldet, som
luttras i elden. – Prinsessan Eugenias enda glädje
är att göra godt, och hon gör det med förstånd
och urskiljning. På sitt älskade Fridhem, som
hon sjelf låtit bygga, mellan skogen, klipporna
och hafvet, i en af Gottlands skönaste trakter,
har prinsessan tillbragt flera somrar efter
hvarandra, och en hvar, som der haft den lyckan att
komma i den goda furstinnans närhet, kan ej
nog berömma hennes nedlåtenhet utan tvång,
hennes välgörenhet utan skryt, hennes djupa och
sanna religionskänsla utan fromleri.
Liksom alla medlemmarne af denna konungafamilj
är prinsessan Eugenia af naturen rikt utrustad
med æstetiska anlag. Hennes musikaliska
talang har länge varit känd och värderad, och
med sann glädje mottages inom tonernas verld
de kompositioner H. K. H. ännu då och då
låter bland allmänheten utgå, såsom en vänlig
helsning från slottsgemaken. – Att prinsessan är
lika hemma i konsten att modellera, som i
tonkonsten, är kändt; och äfven inom poesiens
område är hon långt ifrån främmande.
Eugenia Bernhardina Desideria. Denna milda,
allmänt älskade drottning, som i sin ungdom lärer
hafva varit särdeles vacker, föddes i Marseille
d. 8 November 1781 och var yngsta dottern af en
rik bankir, vid namn Clary. – Man
säger att kejsar Napoleon I skulle, i ungdomen
och innan man anade hvad af generalen i en
framtid kunde blifva, hafva friat till den unga
Desideria Clary, men att hennes far, som redan
några år förut bortgift sin äldsta dotter Marie
Julie med Josef Bonaparte, Napoleons äldre
broder, skulle tvärt afvisande hafva svarat: "Jag har
nog af en Bonaparte inom min familj." Napoleon
och Desideria påstås dock, i trots af hennes
fars vägran till deras förening, hafva varit
hvarandra fortfarande tillgifna. – Det påstås
äfven, att den sedermera i Stockholm så allmänt
bekante och högt aktade direktören Carl
Arfvedsson skulle, då han, såsom en väluppfostrad
yngling, gjorde resor i främmande länder, hafva
någon längre tid stannat i Marseille och funnit sig
särdeles väl i bankiren Clarys hus, der han
åtnjöt mycken vänlighet, samt att han smått
förälskat sig i husets yngsta, intagande dotter.
Arfvedsson reste emellertid vidare söderut och hela
saken glömdes – eller åtminstone omtalades
icke vidare, tills de båda vid långt framskriden
ålder återsågo hvarandra på en börsbal i Stockholm,
hon såsom Sveriges drottning, han såsom
en bland den svenska börsaristokratiens mest
framstående män, då drottningen skulle hafva
glädtigt erinrat honom om längst förflutna tider.
Desideria var, efter Napoleons frieri och
innan hon ännu fyllt sexton år, förlofvad med den
sedan vid ett upplopp i Rom mördade generalen
Duphot.
Den enda konst Desideria med förkärlek
omfattade och idkade, den, hvari hon excellerade,
var dansen. Den skänkte henne i ungdomen och
äfven sedan ungdomen var förbi det största nöje.
För denna talang lämpade sig också särdeles
lyckligt hennes fötter: de voro, att döma efter
hennes skobonader, de minsta som hos ett
fullvuxet fruntimmer kunna ses.
Sedan Desideria Clary, kort efter general
Duphots död, äfven förlorade sin far, vistades
hon hos sin svåger och syster, Josef och Julie
Bonaparte. Det var der hon gjorde bekantskap
med generalen Jean Baptiste Bernadotte, en
bekantskap, hvilken af många skäl gynnades af
Desiderias svåger. Den ledde till ömsesidig kärlek
och slutligen till giftermål d. 16 Aug. 1798.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
