Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gudrun, dotter af konung Gjuke - Gundborg. Då Erik den Helige hade fallit - Gunhild, drottning på Borgholms slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon föll på sitt svärd och dog. Hennes lik
brändes då på samma bål som Sigurds.
Men Atle, Brynhildas broder, friade nu till
Gudrun, Sigurds enka, och fick henne också till
maka. Det troddes efteråt att han hade gjort
det endast för att kunna förgöra Gjukungarne,
såsom kung Gjukes söner kallades. Ty efter
några år, då Gudrun redan hade skänkt honom
tvänne söner, bjöd han hennes bröder Gunnar
och Högne till sig på gästabud, men endast i
ond afsigt.
Utan att ana någon list infunno sig de båda
Gjukungarne. Den lika falske som grymme Atle
lät då skära hjertat ur Gunnar, medan han lefde,
och kasta Högne i en ormgrop. Någon
medlidsam menniska lärer då, den grymme Atle
ovetande, hafva gifvit Högne i ormgropen en
harpa, hvarpå han slog med sina tår, ty händerna
voro bundna. Vid harpans toner söfdes ormarne,
utom en enda, som kilade upp till den
olycklige furstens bröst, sög sig fast dervid och dödade
honom.
När Gudrun sporde hvilken grym medfart
hennes bröder lidit, blef hon så utom sig af
raseri, att hon mördade sina späda söner och lät
af deras hufvudskålar förfärdiga präktiga
dryckeskärl, dem hon fyllde med vin och kredensade
sin gemål, just vid det storståtliga graföl, som
han låtit tillställa efter de lika barbariskt som
förrädiskt mördade Gjukungarne. – Men när
Atle tömt båda bägarne, sade Gudrun honom,
under en störtskur af de bittraste förebråelser,
hvad han hade druckit ur och hvad det hade
blifvit af hans älskade söner. – Derefter rusade
hon ut ur salen.
Härmed var dock icke hennes hämnd
stillad. Hon lät, när det blef natt, tända eld på
dryckessalen, der konungen var, och brände
honom inne, tillika med alla de män, som
derstädes befunno sig.
Gundborg. Då Erik den Helige hade fallit,
måste hans son Knut på en tid fly ur riket och
uppehålla sig i Norrige, medan Carl Sverkersson
innehade svenska thronen, som dock var Knuts
rättmätiga arf. Knut hade emellertid fästat en
mö; men giftermålet hann ej fullbordas, förrän
fästmannen nödgades fly och fästmön söka skydd
i ett kloster. Hon hette Gundborg och var
dotter af östgötha-jarlen Bengt Snyfel, samt syster
till Birger Jarl. – Ändtligen, efter några år,
återkom Knut, öfverföll Carl Sverkersson, som då
bodde på Wisingsö, mördade honom och
svingade sig sjelf upp på thronen, hvarefter han ur
klostret tog sin älskade Gundborg och gifte sig
med henne.
Då de någon tid hade lefvat lyckligt
tillsammans, blef drottningen sjuk, och man fruktade
för hennes lif. Som hon fann sig obeskrifligt
lycklig och ville gerna lefva, anhöll hon hos sin
gemål om tillstånd att få aflägga ett heligt löfte,
nemligen om en fullkomlig kyskhet för hela sin
återstående lefnad, i fall Gud förlänade henne
helsan åter. Konungen samtyckte dertill,
troligen endast för att lugna henne, emedan han var
fullkomligt öfvertygad om att, hon skulle dö. –
Men, hon tillfrisknade, och då grämde sig Knut
bitterligen öfver att han samtyckt till sin gemåls
begäran, och äfven hon sjelf tycktes ångra det
gjorda löftet. Här fanns nu intet annat råd än
att vända sig till påfven med en ödmjuk
anhållan om, att han måtte värdigas göra det aflagda
löftet såsom ogjordt. Det berättas ock att
Christi ståthållare dertill samtyckt. – Hon dog 1190
och begrofs i Warnhems kloster. Hon hade med
Knut tre söner, deraf tvänne blefvo mördade
1205 på Elgarås af konung Sverker II:s
utskickade; den tredje sonen blef sedermera konung
Erik X. En dotter Helena blef gift med
Holmgeir Knutsson Folkunge, jarl af Östergöthland.
Gunhild. En sägen berättar oss att på
Borgholms slott bodde i forna tider en drottning
Gunhild. Hon fattade, medan konungen var i
ledung, oloflig kärlek till väktaren eller
borgfogden Elav, som af konungen blifvit anförtrodd
borgens nycklar och vården öfver de fångar, han
i tornet lät förvara. Men Elav drog sig undan
sådan kärlekshandel och blef sedan förföljd af
den onda drottningens hämnd, hvilken hon
utförde sålunda: Hon bjöd honom upp i salen
bland andra gäster och skänkte i för honom
mjöd och vin, hvarefter hon, när han mycket
druckit och insomnat, tog hans nycklar och släppte
fångarne ur tornet, med tillsägelse att skynda
och fly ur landet. Vid konungens återkomst
från striden, gick drottningen honom till mötes
å stranden och anklagade herr Elav för hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
