Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gyllenstjerna, Christina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmaningar, att hämnas den skymf som vederfarits
hans fader, då Sten Sture blifvit honom
föredragen vid riksföreståndarevalet. I Gustaf Trolles
hämndlystna och ärelystna sinnelag kunde dessa
uppmaningar ej förfela sin verkan, och han
lofvade konung Christian allt biträde till att
erhålla svenska thronen. Redan vid sin första
ankomst till Sverige, visade sig den nye
erkebiskopen såsom Sturens uppenbara fiende. Han
vägrade att infinna sig i Stockholm, der
riksföreståndaren vidtagit de mest högtidliga anstalter
för hans emottagande, och begaf sig till Upsala,
der han vid sitt hof samlade omkring sig alla
med närvarande styrelsen missnöjda. Fåfänga
voro alla steg som Sten Sture ytterligare tog till
förlikning. Han bjöd honom till fadder åt sin
nyfödde son Nils. Han reste sjelf till Upsala,
för att lyckönska erkebiskopen till sitt embete
och inför altaret i domkyrkan erbjuda honom
sin vänskap; men afvistes med förakt. Sten
Sture fann då nödvändigt att vidtaga allvarsamma
mått och steg. Till en början klagade han hos
påfven öfver erkebiskopens öfvermod, och
förmaningar ankommo från Rom till Trollen, att
icke sätta sig upp emot den verdsliga öfverheten,
men den egensinnige prelaten frågade icke
derefter. Vid den riksdag, som Sturen
sammankallade i Telge, dit Trolle kallades att aflägga sin
trohetsed, vägrade denne att komma. Då blef
Sturen öfvertygad, att en verklig
sammangaddning var å färde, till danska konungens förmån,
och skyndade till Nyköpings slott, det han intog,
och gjorde befälhafvaren derstädes, Sten
Oxenstjerna, Trolles vän, till fånge, och denne tvangs
att upptäcka alla trådarne i sammangaddningen.
Dessa framlades för de i Arboga 1517 samlade
ständerna, under det erkebiskopen belägrades på
Stäket och hans fader togs till fånga. Ständerna
beslöto att belägringen af Stäket med all kraft
skulle fortsättas och Gustaf Trolle skiljas vid sitt
embete. Stäket måste också slutligen öfvergå,
och Gustaf Trolle blef inspärrad i Westerås
kloster, samt måste med ed förbinda sig att aldrig
återtaga sitt embete. Förtörnad öfver sin
bundsförvandts olycka, hade konung Christian, redan
under Stäkets belägring, afskickat 4000 man till
slottets undsättning; men dessa blefvo i grund
slagna af Sten Sture vid Dufnäs utanför Stockholm.
Lika olycklig var konung Christian sjelf,
då han följande året ankom med en stor
krigshär till Stockholm; ty hans trupper blefvo
fullkomligt slagna vid Brännkyrka, och motvind
qvarhöll hans flotta ända inpå hösten, och han kunde
endast frälsa sig från hungersnöd genom
underhandlingar med Sten Sture, hvarvid han begick
den bekanta trolösheten att föra sex svenska
adelsmän, som blifvit sända honom till gisslan,
mot tro och lofven till Danmark. Följande året
uppbjöd Christian alla sina krafter till Sveriges
underkufvande. Med sina egna trupper förenade
han en besoldad här af 6000 man fransmän och
tyskar, samt flera regementen skottar. Denna
fruktansvärda krigshär inbröt i November 1519
uti Sverige och framträngde ända in i
Westergöthland. I spetsen för 10,000 man af Sveriges
allmoge, var Sten Sture danskarne till mötes på
Åsunda-sjön vid Bogesund, nuvarande Ulricehamn.
Han hade låtit upphugga isen på båda sidorna
om sin krigshär, för att ej blifva angripen i
flanken. Men under det han på sin blackiga häst
ilade omkring för att dela striden, sårades han
svårt i låret af en från isen tillbakastudsad
kanonkula, hvarpå svenska hären vid åsynen af sin
anförares fall råkade i oordning och öfvergaf
stridsfältet. Den sårade riksföreståndaren fördes
till Strengnäs, sedan han vidtagit anstalter att
ånyo möta danskarne på Tiveden. Härifrån ville
han resa till Stockholm, för att vidtaga ännu
ytterligare försvarsanstalter, då han dog på resan
öfver Mälaren den 9 Februari 1520.
Således var nu Christina Gyllenstjerna efter
8 års lyckligt äktenskap på en gång beröfvad sin
thron och sin make, och utsatt för alla de
vådor, hvarmed en segrande och hätsk fiende kunde
hota. Sten Stures död förorsakade en allmän
förvirring i Sverige. Väl försvarade den här, åt
hvilken den sårade riksföreståndaren anförtrodde
försvaret af Tiveden, dessa Sveriges Thermopyler
med mannamod och kraft, och hälften af
Christians franska hjelptrupper föll der. Men genom
en Lejonhufvuds förräderi funno danskarne
vägen omkring de uppkastade förhuggningarne;
svenskarne måste vika, och danska hären
utbredde sig öfverallt i öfra Sverige. På alla
kyrkoportar uppslogs påfvens bulla, hvarigenom all
gudstjenst förbjöds, för att injaga förskräckelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
