Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingrid, dotter till Svante Polk Knutsson - Ingrid Larsdotter - Ingrid Ylfva - Isabella, gemål åt Christian II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De flydde skyndsamt öfver till Norrige, der de
gifte sig. – Detta skedde under Magnus
Ladulås’ regering. Konungen tog saken mycket illa,
helst han nyss hade stiftat den nya lagen om
qvinnofrid och höll strängt på dess tillämpning.
Emellertid betedde han sig härvid såsom en
orättfärdig despot; ty då han ej kunde på annat sätt
personligen straffa den skyldige Folke, än att
förbjuda honom att någonsin mer sätta sin fot
inom Sveriges landamären, sträckte han sin hämnd
till den unge ädlingens oskyldiga anförvandter.
Han lät nemligen i fängelse insätta hans gamle
fader och ene broder, samt afsatte, 1287, för
någon tid, den andre, Brynolf Grip, från dess
biskopliga embete. Brynolf blef 181 år efter sin
död förklarad för helgon och kanonicerad.
Ingrid Larsdotter, en bondhustru i
Ormesberga socken af Kronobergs län, född d. 28 Sept.
1662 och död i Februari månad 1768, hann
således till den ovanligt höga åldern af 105 år och
5 månader. Hon blef ej gift förr än vid fyllda
46 år; men blef likväl moder för sex barn, hvaraf
två döttrar öfverlefde henne. Den ena af dessa
var född i moderns 56:te år och den andra i
hennes 59:de. Ännu vid 100 års ålder kunde
hon läsa i bok och gå i kyrkan.
Ingrid Ylfva, var dotter af Suno Sik och
sondotter af konung Sverker I eller äldre. Hon
var gift med Magnus Månesköld och egarinna af
Bjälbo i Östergöthland, som varit hennes faders
sätesgård. Af detta äktenskap föddes åtskilliga
barn: sönerna Carl, biskop i Linköping, Eskil,
kongl, råd och lagman i Westergötland, Birger,
jarl och riksföreståndare samt fader åt konung
Waldemar, och Bengt till Ulfåsa, som var gift
med Sigrid den Fagra, hvars dotter blef
stammor för Braheslägten. Af Ingrid Ylfvas döttrar
blef en gift med Jaroslaw, storfurste i Ryssland,
en annan, Magnhild, med Herve Trolle,
Trolleättens stamfader.
Sedan Ingrid blifvit enka, bodde hon alltid
på Bjälbo och vistades mycket i kyrktornet, af
kärlek till en klocka, som hon skänkt till
kyrkan. Detta jemte hennes drömmar och
spådomar satte henne i stort rop och anseende. På
sin dödssäng förkunnade hon straxt före sin
dödsstund, d. 26 Okt. 1252, att så länge hennes
hufvud stod upprätt, skulle icke telningar af
hennes ätt saknas på svenska thronen. Birger Jarl
lät till följd häraf begrafva sin mor i en
stenpelare i Bjälbo kyrka, sålunda att hennes kropp
var stående. – I Linköpings bibliotheks
handlingar, 2:a delen, pag. 149, finnes en slägttafla
öfver Magnus Måneskölds och Ingrid Ylfvas
afkomlingar, hvaraf synes att från dem härstamma
Birger Jarl och 9 konungar, nemligen Magnus
Ladulås, Birger, Magnus Smek, Håkan, Albrecht,
Erik XIII, Christoffer, Christian I och Hans, samt
drottning Margaretha och flere hertigar.
Isabella. Detta är ett namn kanske mindre
kändt bland de många i vårt svenska
drottninggalleri, än det i sanning förtjenar att vara,
hvaremot Isabellas gemål är af alla känd, äfven af
den ringaste, den enfaldigaste, den okunnigaste
inom vårt land – ja, äfven af dem, som eljest
knappast känna namnet af någon enda svensk
konung.
Hvem var då Isabellas gemål? ... Hvem var
denne framför alla andra ryktbare furste? –
Ack! vi måste bekänna, att det var en alltför
bedröflig ryktbarhet han skaffade sig. – Isabella
var nemligen gemål åt den siste unionskonungen,
den förfärlige, den afskyvärde Christian II, med
tillnamnet Tyrann.
Arma Isabella! Praktfulla blomma från ett
bland söderns mest solbeglänsta länder!
Hvarför, o, hvarför flyttade Försynen dig till norden,
der du med all din älskvärdhet, dina höga
dygder, ditt ömma hjerta och din tjusande skönhet
likväl dömdes att framsläpa ett olyckligt lif,
oförstådd, obelönad, på mångahanda satt plågad –
och dock ständigt tålig, ståndaktig, sjelfförsakande
och englamild.
Isabella var dotter till konung Filip I af
Castilien, ett rike, som på den tiden spelade en
bland de mest lysande roller i Europa och
derifrån Christian, drifven af ingen annan känsla än
sin ärelystnad, sökte sin gemål, naturligtvis icke
för hennes egen, utan för hennes stora
slägtförbindelsers skull. Hon hade dervid, i likhet med
så många andra en grym politiks offer, ingen
röst; – hon måste lyda och – uppoffras.
Isabellas ifrigaste sträfvan var dock att
uppfylla sina pligter och vara sin gemål till nöjes,
och det lyckades henne äfven någon gång att
med sina behag röra hans hjerta. Vi säga med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
