Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larsdotter, Kerstin - Larsson, Margaretha Sofia - Lehman, Euphrosyne - Leijel, Henrietta Lovisa - Lejonhufvud, Brita - Lejonhufvud, Ebba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första och förnämsta pelare, och den sednare
blef den förste evangelisk-lutherske erkebiskop i
Sverige. Fadern, Peder Olofsson, dog 1521, och
hade testamenterat till karmeliterna i Örebro ett
stycke jord, på det att de med själamessor och
andra ceremonier skulle fira hans likbegängelse.
Sönerna satte sig häremot, och då den
bedröfvade modern förebrådde dem, att de icke för
faderns ro ville göra en så liten uppoffring, sökte
de öfvertyga henne, att själen icke frälses genom
dessa messor och ceremonier. De frågade henne,
om hon förstod munkarnes latinska messor, då
hon svarade: "icke förstår jag dem, men då jag
hörer dem, beder jag af hjertat att Gud måtte
låta sig deras bön behaga, hvarpå jag icke
tviflar." Denna begrafning gaf första anledningen
till brytningen med påfviska läran och brödernas
strid med munkarne. Förbittringen stegrades till
ytterlighet, då Olof 1525, på Söndagen
Sexagesima, gifte sig, vid hvilket tillfälle messan första
gången sjöngs på svenska språket, i konung
Gustaf I:s närvaro, i Storkyrkan i Stockholm.
Larsson, Margaretha Sofia. En författarinna,
som 1852 lät trycka sina "Poetiska Dikter" i
Malmö, sedan hon året förut utgifvit ett svenskt
original med titel: "Landsflyktingen".
Lehman, Euphrosyne. Koloratursångerska;
född i Stockholm 1836; elev först af Julius
Günther och sedermera (1856) af Duprez i Paris;
debuterade derefter å Kongl. theatern i
Stockholm i Paminas roll i Trollflöjten; var en tid
engagerad vid Italienska operan i Wien; uppträdde
1858 i Teatro Reale i Madrid; lät följande året
höra sig som konsertsångerska å Kongl. theatern
i Stockholm; gift samma år med grosshandlaren
Abrahamsson i Götheborg.
Leijel, Henrietta Lovisa, dotter af aflidne
fändriken vid Dalregementet Carl Henrik L.,
föddes 1830. Hon har gifvit konserter och för sitt
pianospel tillvunnit sig ett förtjent loford för sitt
musikaliska och flärdlösa föredrag.
Lejonhufvud, Brita, dotter af riksmarsken Erik
Abrahamsson Lejonhufvud till Loholm. Hon blef
af konung Gustaf I, på hans bröllop med
Catharina af Sachsen Lauenburg, förlofvad med
riksmarsken Gustaf Stenbock. Märkvärdigt nog var
af försynen så bestämdt, att af detta par skulle
födas en dotter, Catharina, som sedan blef
konung Gustaf I:s tredje gemål. Brita blef gift
1531 och dog 1572 samt hade 12 barn med sin
man. Erik Lejonhufvud hade således både en
dotter (Margaretha) och en dotterdotter, som
blefvo konung Gustaf I:s gemåler.
Lejonhufvud, Ebba, dotter af riksdrotset
Mauritz Lewenhaupt, föddes 1595, blef gift 1613 med
sin syssling, hertig Johans af Östergöthland
furstliga råd, Svante Sture, som dog tre år derefter;
omgifte sig sedan, 1618, med generalguvernören
Claes Horn af Kanckas. I förra äktenskapet
hade hon en dotter, Anna Margaretha Sture, den
sista af den grefliga Stureätten; i det sednare
var hon barnlös. – I sitt testamente af den 24
Juli 1648 skildrar hon sina bittra öden. Tidigt
faderlös, alltid broderlös, hade hon blott haft
sitt stöd i en mor, som var främling i landet.
Lyckligt gift, hade hon ännu ung, såsom enka, ett
barn i famnen, 1 år och 6 veckor gammalt. Hennes
andra man dog i Tyskland 1633, och var detta
en "hjerteknäck" för henne, som ej fick sköta
om honom vid hans död. Då hennes dotter
dött, 1646, i Osnabrück, skrifver hon: "Jag är
nu både fader- och moder-, både broder- och
syster-, både man- och barnlös, men lyfter mitt
hjerta och ögon till Gud allena."
"Men hvad är mig arma, bedröfvade qvinna händt?
Min glädje, min glädje är mig i bittra tårar sänkt,
Och all min verldsliga glädje är mig afhändt."
Hon gaf tre särskilda gånger penningar till
Upsala domkyrka, för Sture-chorets underhåll, och
sista gången, 1648, då hennes dotter derstädes
begrofs, en silfverljuskrona, som väger 1689
lod och hänger i domkyrkans chor. År 1633
gaf hon 100 rdr till Upsala storklockas
omgjutning, samt 1653 räntan af frälsegods i Småland
till orgel och predikstol. Till Ödeby kyrka i
Nerike gaf hon en silfverkanna med sitt och
männernas vapen. Till studerande vid Upsala
Akademi testamenterade hon stora summor, utom
öfriga dispositioner, dem vi förbigå. Hon dog
d. 23 Jan. 1654 och begrofs året derpå i
Sture-choret i Upsala. – Gustaf II Adolf, då han
återkom från Danzig, vistades någon tid hos
henne på Hörningsholm, och Gustaf Gustafsson,
sedermera grefve af Wasaborg, hade förut blifvit
lemnad åt denna ädla grefvinnas vård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
