Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lewenhaupt, Amalia Beata - Lewenhaupt, Anna Catharina - Lewenhaupt, Eva Maria - Leyra, Ingeborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I denna karldrägt är hon aftagen både på
Öfvedskloster och Löberöd, och besökte till och
med Köpenhamn i en slik utstyrsel. Men hon
fann sig dock besvärad af att omringas af
pöbeln på hvarje gata hon kom, der folket hurrade
och följde henne. Någon skalk hade utspridt
att det var ryska kejsarinnan, som inkognito
besökte de goda danskarnes hufvudstad. – Hon
deltog äfven gerna i en äfventyrlig jagt, vanligen
till häst, och sköt från hästryggen med mycken
säkerhet den springande haren och den
smygande räfven. Stor händighet egde hon i
svarfkonsten, hvarmed hon flitigt sysselsatte sig. Af
hennes utmärkt väl svarfvade arbeten förevisas
ännu prof på Öfvedskloster. Oaktadt hennes
far fått lägga sitt hufvud på stupstocken för en
konungs svaghets skull, var friherrinnan likväl
så stark i sin rojalism, att Gustaf IV Adolfs
afsättning vållade henne djup sorg och kanske
påskyndade hennes död, som inträffade år 1810.
Lewenhaupt, Anna Catharina, dotter af
fältmarskalken Carl Mauritz L., blef i hemlighet gift
1686, på Winäs, utan konungens tillstånd, dock
icke utan sin moders vilja, med sin kusin,
general-löjtnanten Gustaf Fredrik Lewenhaupt. De
reste kort efter bröllopet utrikes och blefvo af
Svea Hofrätt, med ogillande af giftermålet, dömda
att bota 500 daler silfvermynt. Hon följde sedan
sin man under hans resor och krigsfärder, ända
till Moræa och Archipelagen, oftast under
sjuklighet, och var flera gånger i yttersta lifsfara;
talade tyska, franska, italienska och grekiska så
färdigt som sitt modersmål, samt var gudfruktig,
rådig, oförskräckt och skön. Brodern,
vice-amiralen Axel Johan L., besökte henne 1697 på
Moræa. Hon återkom 1698 och dog 1740, 79
år gammal, samt är begrafven i
Riddarholmskyrkan, i Lewenhauptska grafven. Hennes dotter,
Lewenhaupt, Eva Maria, föddes i Frankfurt
am Mayn 1697 och dog 1754, på Krokeks
gästgifvaregård å Kolmården, genom det att hon bröt
halsen af sig vid hästarnes skenande utföre
Sudarsbacken. Hon var gift med presidenten
Gabriel Gyllengrip.
Leyra, Ingeborg, Fadern, Thorkel Leyra,
styresman öfver Bohuslän under danske
konungen Sven Tveskäggs tid, hörer egentligen till
Danmark, men som Bohusläns fornhistoria äfven
ingår i Sveriges, så upptaga vi här berättelsen
om dottern.
När Sven Tveskägg besteg Danmarks thron,
anställde han ett stort graföl efter sin fader, till
hvilket äfven tidens ryktbaraste hjeltar,
jomsvikingarne, inbjödos. Till plägsederna vid dylika
tillfällen hörde, att gästerna vid det horn, som
tömdes till den dödes minne, skulle göra ett
manligt löfte, som aldrig kunde ryggas. Sedan
jomsvikingarne genom tömmandet af Kristi och
engeln Michaels skålar blifvit temligen upprymda,
läto de stora löften icke fattas vid den döde
konung Haralds skål. Inom tre år skulle de hafva
dräpt Hakon Jarl och eröfrat Norrige. En af
dem, den vilde Wagn Åkesson, gjorde särskildt
ett löfte, att ej vända åter med lifvet, förrän han
dräpt Thorkel Leyra och sofvit hos hans dotter
Ingeborg. Visst tyckte herrarne, på morgonen,
sedan de sofvit ruset af sig, att de lofvat något
för mycket, mer än de kunde hålla, men saken
stod nu att försöka. Innan kort anlände de
till Norrige. Hakon Jarl, hans son Erik Jarl och
Thorkel Leyra, med flere höfdingar, mötte dem i
Hjorungawåg, der år 994 ett af nordens
skarpaste slag blef hållet. Efter tre dagars slagtning och
otroliga under af tapperhet sviker segern
hjeltarne från Jomsborg. Wagn Åkesson
tillfångatages och föres upp på land att afrättas tillika
med flera af sitt folk. Med sammanbundna
fötter afvakta de, sittande på en fälld trädstam,
med onaturligt gäckeri sitt öde. Då
framkommer Thorkel Leyra med en yxa i handen och
säger till Wagn: "Du har gjort ett löfte att dräpa
mig, men likare synes mig nu att jag dräper dig",
och derpå begynner han mordet å Wagns män.
Men en särdeles utmärkt jomsviking frälstes af
Erik Jarl. Uppretad häröfver ropade Thorkel
till jarlen: "Vill du än gifva desse män frid, så
skall dock aldrig Wagn komma undan med
lifvet", och framstörtade med lyftad yxa för att
uppfylla sin hotelse. I detsamma kastar sig Wagns
fosterbroder, som satt bredvid honom, framför
Thorkel, så att denne stupar och släpper yxan.
Wagn grep den i ögonblicket och klöf dermed
den boshuslänske höfdingens skalle. "Vill du
hafva fred, Wagn Åkesson?" sporde jarlen. –
"Ja, om mina män ock få behålla lifvet",
genmälde Wagn. Jarlen gaf då alla öfverblefne fred,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
