Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyberg, Julia Christina - Nylander, Margaretha - Olin, Elisabeth - Ollonberg, Elisabeth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tredje bandet af hennes "Nya Dikter", hvilka alla
blifvit omfattade af kritikens både huldhet och
aktning. Under tiden hade hennes enskilda
förhållanden tagit en lyckligare vändning, ty hon
gifte sig med bruksförvaltaren Wilhelm Nyberg;
men hvarken i detta eller i sitt första
äktenskap hade hon några barn. – Den tid, hennes
hushåll lemnade henne öfrig, använde hon dels
på vitterheten, dels på skötseln af sina blommor,
ty hon älskade de täcka naturbarnen lika
mycket på jorden som i poesien. År 1843 företog
hon, för sin helsas skull, en resa till Danmark,
Tyskland och Frankrike. Svenska Akademien har,
såsom ett bevis af sin aktning, tilldelat henne
sin jetton i guld. Hon dog i början af 1850-talet.
Nylander, Margaretha, en öfver hela Sverige
känd, läst och värderad författarinna, fastän icke
i fråga om skönlitteratur. Hon har, såsom de
flesta bland våra läsarinnor veta, utgifvit en
kokbok, betitlad: "Handbok i den finare matlagningen",
hvars duglighet bäst bevisas deraf, att den
redan upplefvat nio upplagor. Bokhandlaren
Rylander utgaf sedan en kokbok, hvars författarinna
heter Nilander, hvilken bok ej bör förblandas,
genom namnens snara likhet, med Nylanders.
O.
Olin, Elisabeth, dotter af Fredrik I:s
kapellmästare, Lars Lillström, föddes 1740. Bland de
många, som under konung Gustaf III:s glansfulla
regering solade sig i skenet af hans nåd
och omfattades med hans synnerliga välvilja, var
äfven fru Olin. Med en klar gloria af ett
aldrig försvinnande rykte omgafs också det namn
hon bar tillika med sin man, assessorn Olin,
som var nog lycklig att till maka ega sin tids
största och mest värderade sångerska. Fru Olin var
först endast hofsångerska och anlitades, såsom
sådan, vid alla högtidliga tillfällen. Men sedan
konung Gustaf lyckats bringa till fullbordan sin
älsklingsidé, den kungliga svenska operan,
öfvertalade han fru Olin att ingå vid dess scen, hvars
prydnad hon i många år förblef. Hon hade en
af hufvudrollerna i operan Thetis och Pelé,
hvarmed theatern i Bollhuset vid Slottsbacken
öppnades, 1773, och det berättas att hon då lärer
varit alldeles hänförande.
Fru Olin hade, såsom många af Gustafs
skyddslingar, den sorgen att nödgas öfverlefva
sin kunglige gynnare, den af dem alla nästan
förgudade, genialiske och mångsidige monarken.
Ja, hon fick lång tid på sig till att minnas
och sakna fordna triumfer, jemte den herrliga
tid för konster och alla sånggudinnor, som med
Gustaf gick i grafven; ty hon dog ej förrän 1828,
och hade då uppnått en ålder af åttioåtta år.
– Märkvärdigt är, att hon då ännu kunde sjunga,
och det så, att hon med hvad som ännu var qvar
af hennes sköna röst förvånade sjelfva madame
Catalani, som då vistades i Stockholm och för
hvilken fru Olin sjöng, några få veckor före sin
död. Den utländska celebriteten lärer af hvad
som återstod lätt hafva gissat till styrkan,
omfånget, klangen och ljufheten af fru Olins röst,
medan den ännu var i sin fulla skönhet. – År
1782 invaldes hon till hedersledamot i
Musikaliska Akademien, och samma år tog hon afsked
från theatern, till följd af en knäskada.
Allmänheten hörde henne sista gången 1809 vid
hofsekreteraren Stenborgs afskedsrecett på
Riddarhuset; hon var då 69 år gammal, och sjöng
en stor bravour-aria. – Hennes dotter blef gift
med den namnkunnige hofsekreteraren och
theaterdirektören Carl Stenborg. Stenborg och hans
fru gåfvo 1794 eller 1795 konserter i både
Köpenhamn och Christiania. – Till förmån för fru
Olins ålderstigna dotterdotter, Carolina Stenborg,
gafs i Stockholm, 1863, en matiné i Musikaliska
Akademiens lokal.
Ollonberg, Elisabeth, dotter af öfversten Carl
O., föddes 1706 och gifte sig 1733 med öfversten
Hans Henrik Fock. Sedan hon blifvit enka,
1759, bekostade hon, tillika med sin son, kaptenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
