Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plomgren, Anna Margaretha - Polheimer, Catharina - Polhem, Emerentia - Polixena, Henrietta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lång och svår fängelsetid, slutligen dömd att
mista högra handen, halshuggas och steglas.
Domen mildrades dock till beständig landsflykt.
Liksom mannen hugnades äfven fru Anna
med konung Gustaf III:s synnerliga nåd. Så fick
hon 1772 entré till Hvita rummet, äfvensom H. M:ts
porträtt, infattadt i juveler, att i blått band
bäras på bröstet. Konungens ynnest öfvergick
äfven till Annas vackra sonhustru, inför hvars man,
Claes Fredrik Horn, konungen också yttrade sitt
tycke så förnärmande, att harmen dref honom
in i komplotten – såsom den landsflyktige sjelf
i Köpenhamn omtalat saken, till sin ursäkt, eller
till att derigenom förmildra det strängare omdömet
om en gerning som han på äldre dagar ogillade.
(Yttrandet gafs inför vår kände vattenläkare
Lagberg.)
Jemte en sin broder upphöjdes fru Anna äfven
af samme konung i adligt stånd, under namnet
Plommenfelt. Denna ätt blef dock ej gammal,
ty brodern dömdes för något begånget brott
att halshuggas, men rymde ur riket, hvarefter
hans vapenplåt på riddarhuset blef med ett svart
kors öfverstruken. – Anna Margaretha Plommenfelt
dog 1782.
Polheimer, Catharina, mamsell, agrée af
Målare-Akademien, nämnes af Boije såsom ganska
skicklig utöfvarinna af målarekonsten.
Polhem, Emerentia, är märkvärdig derför,
att hon var den odödlige siaren Emanuel
Svedenborgs enda kärlek. Berättelsen derom är
följande:
Svedenborg företog, mot slutet af år 1716,
en resa till Götheborg, Trollhättan, Venern,
Hjelmaren och Gullspångs elf, för att utse lägenheter
till nya slussars anläggande. Född 1688, var
han vid denna tid 28 år gammal. I sällskap
med den ryktbare Polhem gjorde han äfven många
resor och var denne ganska ofta följaktig på
förrättningar inom landet. Besynnerligt nog
upplågade han då – för första och äfven sista
gången – af kärlek till en flicka. Föremålet var
Polhems andra dotter i ordningen, den unga
Emerentia, då ännu ett barn, på fjortonde året
gammal, hvilken sedermera, 1723, blef gift med
hofrättsrådet Rückersköld. Flickan hyste icke
den ringaste böjelse för friaren och ville således
på intet vilkor förlofva sig med honom, fastän
hennes far, som var Svedenborg varmt tillgifven,
ville med maktspråk tvinga henne dertill.
Ändtligen påfann Polhem, för att trösta Svedenborg,
uppgörandet af ett skriftligt kontrakt, af innehåll,
att han skulle få Emerentia till hustru, då
hon blefve något äldre. Man hoppades derunder
att hon vid mognare år skulle bli förståndig
nog, för att villigt ingå på sin fars önskan.
Detta kontrakt tvang man det arma barnet att
underteckna.
Men knappast hade hon det gjort och ansåg
sig således för hela lifvet fästad vid en person,
för hvilken hon ej hyste ringaste tillgifvenhet,
förrän hon började sörja och grubbla, så
att man med skäl fruktade för hennes förstånd.
Svedenborg, hvars ljufvaste tidsfördrif var att
dagligen genomläsa kontraktet, saknade det en gång
helt plötsligt och var deröfver alldeles utom sig.
Det befanns då, att Emerentias bror, af
medlidande med den unga systerns oerhörda
själslidande, hade bortsnappat det för henne så
bindande dokumentet. Då Polhem erhöll kunskap
härom, ville han ånyo begagna sin faderliga
myndighet, för att återskaffa kontraktet i
Svedenborgs händer; men denne var då alltför ädel,
för att vidare vilja plåga den stackars flickan.
Han lugnade sjelf hennes far, sade att han
frivilligt afstod från alla anspråk och tog afsked
af familjen Polhem, under ett heligt löfte, att
aldrig mer tänka på giftermål, ett löfte som han
ock troget höll. – Och när en gång, på hans
ålderdom, hans fordna kärleksföremåls döttrar
och mågar besökte siaren i hans trädgård på
Södermalm i Stockholm, sade han dem, att han
kunde, när helst han ville det, samtala med
deras då aflidna moder. – Emerentia var född
1703 och dog 1760 samt var känd genom sina
tid efter annan utgifna "Svenska Rim".
Polixena, Henrietta, var den sista
afkomlingen af den store Gustaf Adolfs stam, såsom
sondotter af hans son med Margaretha Cabeljau,
grefven af Wasaborg. Hon var född d. 22 Febr.
1696, invecklades i flera kärleksäfventyr och
bodde, på sin höga ålderdom, nära nog som
fattighjon, i den lilla westfaliska byn Hundlosen.
Kölniska geheimerådet, friherre Münster underrättade
Gustaf III om hennes sorgliga belägenhet, i ett
bref af d. 6 Dec. 1776, hvilket konungen d. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
