- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
415

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åsa, dotter af Ingjald Illråda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han hade nu undanröjt öfver tjugo
småkungar, laggt deras länder – d. v. s. de af dem
styrda landskapen – under sig och tyckte sig
nu vara en mäkta stor herre.

Men vedergällningens dag var i annalkande.
Iwar Vidfamne (äfven kallad Vidtfarne), den på
den tiden ryktbaraste kämpe och störste
segerherre man visste omtala, var broder till konung
Gudröd, hvars gemål Åsa hade varit. Han kom
hem från ett långt vikingatåg och fann att hans
båda bröder, Gudröd och Halfdan, voro mördade.
Derjemte sporde han allt det onda Ingjald hade
gjort. Då uppflammade vreden hos honom; han
rustade sig med alla sina män och skepp till
hämnd på Ingjald, som för första gången
började bäfva; ty han var nu till åren, hade icke
nog med folk och trodde sig omöjligt kunna
hålla stånd mot den unge, tappre, vidtfrejdade
Iwar. Bäfvande allt mer och mer för den
förderfvets ström, hvars vågor rullade honom allt
närmare och närmare, gick han till råds med
sin elaka dotter.

Denna var sig lik; hon hade ännu ett
barbariskt rådslag att gifva – det, nemligen, att
Ingjald skulle sätta eld på sin borg och bränna
sig inne med alla dem, som derstädes befunno
sig, heldre än att falla i Iwars händer.

Så skedde: Åsa delade sjelfvilligt sin fars
öde, men fick sedermera, äfven hon,
benämningen Illråda.


Åsa, konung Olof Trätäljas i Wermland
dotter, vidtberömd för sin skönhet, hvarför många
sökte förvärfva henne. Historien förmäler, att
tvänne kämpar från Norrige, Skati och Hiali,
som voro bröder och vandrade vidt och bredt
omkring efter qvinnor, fingo se henne, och
hennes skönhet förtjuste dem. De ansågo hennes
fader med förakt, emedan han var gammal, och
tilltrodde sig att taga dottern, med eller mot
faderns vilja. De voro dock så hederliga, att
de ej straxt ville röfva henne med våld, utan
utsatte en viss tid för fadern att försvara henne.
De båda friarne Hiali och Skati bodde på
Wermlands Näs, der ännu finnes en gård benämnd
efter dem med namnet Hjelleskata.

Under denna sorgliga tid kom till kungsgården
en yngling i usel klädebonad, och som man trodde
vara en främling. Då prinsessan såg honom,
kände hon inom sig en rörelse och aning, och
fattade tycke för den okände, samt beslöt att
lefva och dö med honom, om han kunde frälsa
henne. När den obekante sedan yppade sig, så
var det norska prinsen Olof Sigurdsson, som
äfven hört talas om hennes skönhet och nu
lofvade försvara henne. När de fingo se den
reslige prinsen med sitt höga ansigte och gula
lockar, blef glädjen större, än sorgen förut,
synnerligen hos Åsa, som nu fick höra att Olof
beslutit att vinna henne genom svärdsslag, eller
ock sätta lifvet till. Kämparne kommo på den
utsatta dagen, medhafvande 10 män, och pockade
starkt på, att antingen konungen skulle slåss
med dem, eller ock utlemna sin dotter; men han
svarade, att han skaffat man i sitt ställe, som den
tiden ej var någon hjelte-sed, men bör ursäktas
för hans ålder.

Konungasonen erbjöd sig ensam emot alla
tolf, med ett enda förbehåll, att få behålla
ryggen fri, så att ingen bakifrån fick stjäla sig på
honom. Det beviljades, och striden försiggick
på en holme i Wenern, som då kallades Bärön,
der de tolf storskrytande hjeltarne inom kort
tid blefvo nedgjorda af Olofs svärd, Loghti,
hvarefter han såsom segrare återvände till
kungsgården, der Åsa blef lönen för hans tapperhet.
Olof blef sedermera konung i Danmark och
stamfader för en vidlyftig konungaätt. Fernow
uppräknar omkring 150 regenter i Danmark, Sverige,
Ryssland, Frankrike, England, Sachsen,
Preussen, Sardinien, Holland, Spanien, Neapel, Parma
och Toskana, samt romerska kejsare, som
härstamma från Olof Trätälja i Wermland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:21:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sqvinnor/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free