Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Konungen och rådet - §14. Landslagens konungadöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 14. Landslagens konungadöme. 79
kungliga initiativet framträdde i fråga om denna lag star¬
kare, men äfven den måste lysas på ting i olika landskap,
och det dröjde länge, innan den blifvit antagen öfverallt
eller utträngt landskapslagarna. Betecknande för det vack¬
lande i det fallet är, att helsingelagen ännu 1374 var i
kraft, att i Västergötland den nya landslagen först omkring
1388 skall ha antagits, och att laghandskrifter, som där
varit i bruk, jämte landslagen äfven innehöllo stycken ur
västgötarnes gamla lag. Kunglig stadfästelse fick denna
landslag aldrig. En annan medtäflare på lagstiftningsom¬
rådet hade därjämte uppvuxit. Det var kyrkan, hvars
protester hindrade utarbetandet af någon egen kyrkobalk
för landslagen.!
Den kungliga lagstiftningen hade emellertid, såsom
redan är antydt (8 10), fått ett annat verksamhetsfält, stadgar och
nämligen stadgarnas och förordningarnas, där konungen förordningar
uppträdde i kraft af egen auktoritet. Magnus Ladulås gaf
uttryck åt den nya rättsuppfattningen i de bekanta orden
i Skeningestadgan, att hvad han skipade i saker, som be¬
höfde rättelse eller näpst, äfven om de ej förr voro »gémd
och i lag satt», skulle ofta lysas för alle män, att de måtte
»gömma hvad vi skipa och fly hvad vi förbjuda». I den
några år yngre Alsnöstadgan hette det likaså: »af den
makt Gud hafver oss i skipat hör oss till att tänka på
och stadga hvad som är Guds heder och de mäns tarf,
som i riket bygga. Här är det fråga om en direkt från
konungen såsom rikets representant utgående och hela
riket: gällande lagstiftning, som utöfvades under deltagande,
»jakande och samtycke» af hans »gode min», liingre fram
af hans rid.2 Det var en riattsbildning, som lopp vid
sidan af folklagstiftningen och som litt nog kunde komma
i konflikt med densamma. Man nöjde sig icke heller all¬
tid för dess giltighet med den kungliga auktoriteten allena
utan sökte få densamma recipierad uti landskapsrätten.
’ Redan vid utarbetandet af SAL. hade klerker och lekmän ej
kunnat komma öfverens i fråga om testamentsrätten.
? Jfr ingresserna till Magnus Erikssons stadgar, t. ex. !7/, 1345:
»pe Ping at ökyg oc styrkige, som kronen i Sverike oc vare effte¬
komande varo a bevarape, oc pe at line, som ofthung varo, pem at
beetre som myrk varo> 0. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
