Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Konungen och rådet - §14. Landslagens konungadöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 14. Landslagens konungadéme. 81
fornimmer man ännu en efterklang af den forna fridslag¬
stiftningen, men sedan gir sig den nya karakteren mer
och mer gällande.
Rikets styrelse. Styrelsen ägde konungen att ordna
efter godtfinnande. De, utaf hvilka han begagnade sig för
den dagliga förvaltningen, räknades till hofvet, och det var
hoftjänstemännen, som blefvo de första riksämbetsmännen.
För hofpersonalen i vidsträcktare mening utfärdades särskilda
ordningsstadgar, s. k. gårdsrätter. Man kan följa denna
lagstiftning tillbaka ända till Magnus Ladulås regering,
som sålunda äfven i detta hänseende gaf ett uppslag. Den
äldsta uppteckningen åter är från Magnus Erikssons tid.!
I afseende på ämbetsmännen var för öfrigt den mest be¬
tecknande förändringen den, att konungen enligt lands¬
lagen fick rätt att inom uppgjordt förslag utnämna lagman
och häradshöfding. De blefvo sålunda äfven de kungliga
ämbetsmän. Se vidare § 18.
Konungen skulle enligt landslagen lefva af Uppsala
öd och årliga laga utskylder. Inkomsterna kunde han an¬
vända efter godtfinnande, men han ägde ej minska »kronans
rätt» för sin efterträdare, som i sådan händelse hade makt
att återtaga det bortgifna, »om han gitte». Ofver kronans
gamla gods, Uppsala öd och därmed likställd egendom, hade
ej konungen full dispositionsrätt. För försäljning eller byte
af densamma kräfdes rådets samtycke. Ofver sin enskilda
egendom kunde han naturligtvis fritt förfoga, likaså öfver
jord, som förbröts till kronan.
Någon beskattningsrätt tillkom däremot icke konungen.
Huru de äldsta stående skatterna uppkommit, känna vi ej
(jfr 8. 39); det kanske icke alltid var så alldeles frivilligt.> Det
fanns i hvarje fall i senare hälften af 1200-talet vissa stående
’Jfr Hadorph, Nagra gambla stadgar (bihang till Biörkö-rätten).
Maurer ofvan anf. arb.
2 Jfr notisen i Ann. Sigtun. (SRS. III, 1, s. 4) under 1247:
>eodem anno communitas rusticorum Uplandie Sparsetrum amisit
victoriam libertatis sue et inposite sunt eis spanmale et skypviste et
onera plura».
Hildebrand, E. Sv. statsfirfattningens hist. utveckling. cS
Riksstyrelsen.
Gardsratten.
Konungens
underhall.
Beskattnings ¬
rätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
