Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Konungen och rådet - §16. Statsskickets utveckling under unionstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
om han kränkte någon oskyldig till lif, frihet, ära eller
egendom, samt om konungen ej läte sig rätta, hjälpas åt att
afvärja det utan att »förbryta sig» Likaså lofvade han
att ej förmena sina »gode män» att befästa sina gårdar;
att, om någon blefve »besagd» fér honom, medgifva hans
rätt att veta sig förvarad, innan han släppte konungen in på
sin gård, liksom att den, som råkade ut för konungens vrede,
finge gifva sig in till någon »god herre eller man», tills
han finge lejd. De två sista bestämmelserna hörde till
dem, som i Kalmar 1483, sålunda närmast på svenskarnes
initiativ, tillades Halmstads recess.
Ur denna förnedrade ställning skulle Kristiern II rycka
det unionella konungadömet. Ärftlighetsförklaringen d. 30
okt., Stockholms blodbad den 8 nov. och allmogens af¬
väpning i Sverige skulle därtill bilda trappstegen, men
det blef på ett helt annat sätt som konungadömet här,
icke längre unionellt utan svenskt, åter kom att intaga
en lysande ställning.
Lagstiftningen Lagstiftningen. Liksom Folkungaättens tidehvarf, så
ON lyser, vid första ögonkastet åtminstone, äfven unionstiden
med ett stort lagverk, nämligen én landslag af år 1442.
Bland de postulat, som förelades Kristofter af Bäjern år
1440, förekom äfven att, »där riksens råd ville förbättra
lagen, skulle han det confirmera»>, och i hans försäkran af d.
26/, 1441 hette det: »i hvad måtte I eller edra efterkommande
kunna förbättra lagen, det vele vi fullborda och stadfästa».
En sådan stadfästelse, af d. 2/; 1442, finnes också å en
Kristofers lagredaktion, den s. k. K. Kristoffers landslag. Den ut¬
landslag. oats enligt egen uppgift på begäran af biskoparne och
rådet! men blef aldrig i landsändarna lyst, lyckades
så litet uttränga Magnus Erikssons landslag, att det stora
flertalet laghandskrifter från medeltidens sista halfva år¬
hundrade tillhöra den senare, och blef så litet bekant,
att riksens råd i en dom år 1507 kunde i ett tvistigt fall
ge företräde åt en redaktion af Magnus Erikssons landslag,
! Jfr om densamma Hjärne, Om förhållandet mellan landslagens
båda redaktioner (1884) och Karlsson, Hist. Tidskr. 1884, s. 273.
Tillräckliga skäl att anse konfirmationen understucken föreligga ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
