- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
108

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Konungen och rådet - §16. Statsskickets utveckling under unionstiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sten Sture d.ä.
108 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
dock icke iakttogos föreskrifna formaliteter, och därpå
fullbordades valakten på Mora äng. Karl Knutsson var
under sitt första konungadöme endast bunden af landslagens
konungaed, men Rimkr. berättar (II, 8175), huru redan i
början af hans regering rådet sökte beröfva honom rätten
att förfoga öfver förläningarna. När han andra gången
inkallades för att bära kronan, måste han likväl afgifva
en férsdkran.1 Den innehöll emellertid jämte löfte om
amnesti och förlikning endast en förbindelse att ej pålägga
olagliga skatter och att ej låta fogdarne betunga allmogen
med olaglig gästning. Erfarenheterna från Karl Knutssons
regering gjorde emellertid, att man vid hans död tills
vidare ej vågade upptaga tanken på en infödd svensk
konung. Han för sin del hade ej förstått att taga all¬
mogen med sig. Däri var förmodligen att söka en hufvud¬
anledning till hans ofärd.
Under striderna mellan konungarne Karl och Kristiern
innehades riksföreståndarskapet 1457 af ärkebiskopen Jöns
Benktsson och Erik Axelsson [Tott], 1464 och 1465 af bi¬
skop Kettil Karlson och efter dennes död sistnämnda år å
nyo af ärkebiskopen, tills mot honom Erik Axelsson för
andra gången uppsattes som riksföreståndare (1466). Höf¬
vitsman och föreståndare i Sverige plägade Jöns Benkts¬
son och Erik Axelsson kalia sig under den första perioden;
rikets föreståndare var under den sista den brukliga
titeln.
Sten Sture d. ä., som redan sommaren 1470 valts till
riksföreståndare af rikets råd, erkändes som sådan på ett
allmänt möte i Arboga i maj 1471, och genom slaget på
Brunkeberg !9/,, 1471 vardt för en längre tid Sveriges obe¬
roende tryggadt. Under det halfva århundrade, som nu
följde, blef riksföreståndarskapet en snart sagdt normal
institution.? Man känner ej, på hvilka villkor Sten Sture
öfvertog detsamma år 1470 eller 1471, men åtminstone
1493, då det var fråga om att han skulle nedlägga
ämbetet men han till sist likväl behöll det, ville rådet
’ Styffe, Bidr. II, n. 74.
? Arboga kyrkomöte 1474 utsträckte till riksföreståndarens per¬
son samma skydd som Tälje möte 1279 gifvit konungen. Jfr sid. 83.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free