Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Konungen och rådet - §17. Konungens och rikets råd. Herredagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rådet såsom
statsinstitu¬
tion.
Rådets verk¬
samhet.
116 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
inflytandet i landskapen, och därmed sammanhängde, att
rådsvärdigheten snart sagdt gick i arf inom vissa släkter.
Landslagen hade sålunda erkänt såsom en statsinstitu¬
tion det måhända från början fria urval bland »sina män»,
som konungen gjort. Det nära förhållandet mellan rådet
och den utvidgade hirden, som numera omfattade alla
rikets stormän och af Magnus Ladulås utvidgades till alla,
som gjorde hästtjänst, framgår af de uttryck, som användes.
Riddare af vårt råd, riddare utom rådet heter det sålunda
(1345), väpnare af vårt råd, andra väpnare (1330), liksom
längre fram frälset innan råds och utan råds. Lagmännens
upptagande i detsamma måste öka dess betydelse, om
det ej rent af blef afgörande därför; det bragtes där¬
igenom i förhållande till folket, hvars talan dessa borde
föra. Genom landslagen hade det blifvit en riksinstitution,
den enda jämte konungen, och det hade så att säga gjorts
till en väktare öfver konstitutionen, öfver statens rätt, ge¬
nom den ömtåliga uppgift det fått att tillse, att konung
och allmoge hölle de eder de gjort hvarandra. Att det
skulle komma att dela makten med konungen var sålunda
naturligt, men bestämmelserna voro så allmänt hållna, att
allt berodde på de personliga krafternas utveckling och in¬
bördes täflan.
Om gränserna för rådets myndighet innehöll nämligen
landslagen icke mycket. Det hette i konungaeden endast
i allmänna ordalag, att han skulle styra och råda med
inländska och ej utländska — först i KrLL. hette det,
att konungen skulle styra och råda med råds råde —, och
inga bestämmelser funnos om de fall, då rådet skulle höras. !
Man har således att tillse, huru tillämpningen ställde sig
i praxis. Rådets medverkan brukar sålunda omtalas vid
afslutande af traktater med främmande makter (äfven vid
privilegier för hansestäderna); vid den administrativa lag¬
! Endast i fråga om konungens morgongåfva stadgades (KgB. 10),
att dess storlek skulle bestämmas med samtycke af hans »rådgifvare»>
och med råd både af biskopar, riddare och svenner, som i hans råd
äro, och ej annorlunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
