Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §19. Rättskipningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 19. Rättskipningen: 145
Men en annan strömning gjorde sig mer och mer gällande,
åsyftande att öfverflytta utnämningsrätten hel och hållen
i regeringens hand. De båda sysslorna började betraktas
som förläningar; de hade blifvit ett slags prebenden för
frälset,! hvad de flesta lagmansämbetena angår, särskilåt
för rådet, och de sköttes ofta genom vikarier. På grund
häraf kunde samma person förena både lagmans- och härads¬
höfdingeämbeten eller inneha flera häradsrätter på en gång,?
och stormännen gjorde för sina tjänare ansökningar om
sådana. Mot riksföreståndaren Svante Nilsson anmiirktes,
att han till- och afsatte häradshöfdingar mot lagen, och det
saknas ej bevis för beskyllningens riktighet.? Men det
hände ock, att allmogen protesterade däremot och ej ville
låta hvem som helst »föra den lagbok», som »de själfva
hade köpt». Man betraktade ännu häradshöfdingen icke
blott som en domare utan som en höfding i ordets egent¬
liga mening? och höll på att han borde tillhöra häradets
jordägare. Under medeltidens sista oroliga skede kunde
för öfrigt inträffa, att häradshöfdingetjänsterna stodo lediga,
så att bönderna ingen hade, »som förde deras lagbok>, eller
att häradshöfdingen ej på åratal höll ting.
De betydelsefullaste förändringarna i rättskipningen
vid dessa underdomstolar äro redan antydda. Rättskip¬
ningen öfvergick efter hand fran den samlade tingsmenig¬
heten till nämnden, som rannsakade, och domaren, som fällde
! Ture Jönsson bad en gång om häradshöfdingedömet på Kål¬
land. Hans gård låge midt i häradet, så att det vore honom mycket
>hendeligt>.
2 Bo Jonsson torde vara det ryktbaraste exemplet. Han var
drotset i Sverige, lagman i Östergötland och i Finland, häradshöfding
i Dalarne och i Tjust.
3 Jfr Styffe, Bidr. V, n. 126, 145.
* Erik Kuse hade 1511 pa ett bullersamt ting med allmogen pa
Rekarne sagt sig ifrån häradshöfdingedömet och lämnat igen lag¬
boken. Till sist bådo bönderna, att han skulle taga mot den igen
och vara deras häradshöfding som förut samt blifva hos dem, om
det så vore, att de skulle någonstäds »utginga» (Styffe, Bidr.
V, n. 364).
Hildebrand, E. Sv. statsförfattningens hist. utveckling. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
