Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §20. Försvarsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
två; från Kalmar län antydes ett större antal.1 Upplands¬
lagen innehöll bestämmelser om förfaringssättet, då ko¬
nungen ville bjuda ut »lid och ledung». De år, som ledung
icke utgick, erlades vid den tiden i stället ledungslame
(jfr 8 21).
Redan tidigt och i sammanhang med flottans och sjö¬
krigens minskade betydelse började denna organisation
att förfalla. Häraden fingo tillåtelse att underhålla ett
mindre antal skepp, än de lagligen voro skyldiga till, eller
befriades därifrån helt och hållet. För försumlighet i detta
hänseende erlades eljest s. k. snäckopenningar.? Sådan
lindring förekom redan på Magnus Ladulås” tid.3 Sista
gången den gamla ledungsflottan omtalas, är under Eriks
af Pommern krig mot grefvarne af Holstein år 1429.4
Sverige var därefter länge utan ordnadt sjöförsvar och
följaktligen värnlöst mot de uppblomstrande sjömakterna
vid södra Östersjön. Först mot medeltidens slut anskaffade
de sista riksföreståndarne ett antal krigsfartyg, hvilka dock
åter gingo förlorade efter Sten Sture den y:s död.
Det var rytteriets växande betydelse, som tillfogade
den gamla ledungsorganisationen dess dödssår. Magnus
Ladulås och hans efterträdare sökte genom det adliga
frälset fästa vid sig både stormännen och den nya klass
Vapentjänsten af krigare, som tjänsten till häst bragte ära och fördel.
till häst. Snart såg man härur en mäktig adel skjuta fram, som
hotade att växa konungen öfver hufvudet men som dock
i hvarje fall var formellt förpliktad att göra honom tjänst.
Det var åt medlemmarne af detta nya stånd, som slotts¬
länen öfverlämnades, vanligen så, att slottsinnehafvaren
hade mer eller mindre fullständigt att sörja för slottets
! För Västergötland och det inre Småland saknas uppgifter; i
nordligaste Sverige (Västerbotten) blef denna organisation aldrig in¬
förd; lika litet i större delen af Finland, men i sydvästra delen däraf
(Egentl. Finland) förekommer en indelning i »snäckolag>.
? Jfr k. Albrekts bref till Skärkinds härad 1376 2/,, (SRP. n. 1251).
> Jfr dombrefvet om ledungslamen från Tjust 1385 **/, (SRP. n.
2098 ); k. Albrekts bref för Norbo h:d 1387 "’/,, Styffe, Bidr. I, n. 85.
* Styffe, Skand. under unionstiden s. 99.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
