Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §22. Städerna och köpstadsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 22. Städerna och köpstadsmännen. 157
städernas organisation för århundraden. Äfven på detta
område gjorde sålunda den starkt centraliserade konunga¬
makten under folkungaregenterna epok.
Städernas invånare. Ännu i stadslägen användes all- städernas in¬
moge för att beteckna städernas invanare i allmiinhet, lik- °°"
som bonde betecknade husägare i stad, men den vanliga
benämningen på stadsinvånarne var dock bymän, längre
fram képstadsmdn. Borgare åter är en benämning, som
man träffar först under senare hälften af 1300-talet och
som i det egentliga Sverige under medeltiden aldrig vann
häfd. Gäster i motsats till bymän kallades de, som för
handel eller af andra orsaker tillfälligtvis uppehöllo sig
i städerna. De förra kallades äfven köpsvenner. Borgare
voro enligt stadslagen de, som ägde hus och grund i staden, |
men borgarrätt eller burskap kunde äfven förvärfvas af en
köpman eller tjänare genom att erlägga en viss summa. !
Skyldiga att göra detta voro de stadsbor, som hade tre
mark i inkomst eller tjugu mark i »viderläggning» (bolags¬
ägendom). Efter yrken voro bymännen dels köpmän — de
utgjorde den förnämsta klassen — dels handtverkare (gär¬
ningesmän eller ämbetsmän). De senare fördelades med
tiden i skrån med särskilda skråordningar.? Efter hand’
gjorde sig ett tydligt sträfvande gällande att på öfriga by¬
mäns bekostnad gynna de husägande. De ensamma kunde
inväljas i rådet; de hade rätt att bära vapen och åtnjöto
äfven andra förmåner. Man sökte vidare i början att hindra
andra samhällsklasser att bosätta sig i staden. Torgils
Knutsson skall ha utfärdat ett förbud mot säljande af gårdar
eller tomter i Stockholm till det andliga och världsliga
frälset, men förbudet har ej kunnat upprätthållas; särskildt
kom kyrkan uti städerna i åtnjutande af både egendom
och räntor i stor utsträckning. Några svårare förvecklingar
synas emellertid ej med anledning häraf hafva uppstått
under medeltiden.
! De kallades »5-éresborgare> med anledning af den burskaps¬
afgift de erlade.
2 Det aldsta svenska skraéet ar skriddarnes fran 1356.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
