Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §22. Städerna och köpstadsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1471 års lag¬
förändring.
160 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
skottet, som uppbars af särskildt utsedda »skottherrar» och
blef den förnämsta inkomstkällan. Äfven till kyrkan er¬
lades afgifter motsvarande tionden på landet. I vissa städer
gingo utskylder eller böter mer eller mindre fullständigt
till andliga myndigheter (Växjö, Strängnäs, Vadstena, Nå¬
dendal) eller voro de formligen förlänade åt biskopen, så¬
som i Uppsala.
Den viktigaste förändringen i denna städernas organi¬
sation gjordes 1471. Stadslagen hade i sin bestämmelse
om radets sammansittning gifvit ett otvetydigt erkiinnande
åt det tyska elementet. I praxis gjorde sig detta ännu
mera gällande. Det var omöjligt för de svenska städerna
att hålla någon jämnvikt mot de mäktiga tyska hanse¬
städerna och deras köpmän, och den massa af tyska namn,
som möter bland de svenska städernas borgerskap, visar
bäst invandringens styrka. Med tiden uppstod en stark
antagonism mellan de svenska och tyska elementen, som
under oroliga och laglösa tider utbröt i våldsamma och
blodiga uppträden, såsom i Stockholm 1389. Förhållandet
bättrades ej under unionstiden, och under Kristiern I:s
dagar klagade man, att tyskar innehade alla stadens äm¬
beten i Stockholm; för svenskarne återstode endast »bödels¬
och dédgrifvarimbetet>. Den Ivsande nationella framgang,
som betecknades af segern vid Brunkeberg d. 10 okt. 1471,
blef slutligen tecknet till reform. Menigheten i Stock¬
holm och flera andra städer samt allmogen af alla land¬
skap, heter det, kommo inför rikets råd och klagade öfver
det stora förfång och den försmädelse, Sverige länge haft
däraf, att hälften af borgmästare och råd skulle vara
tyskar, förklarade sig ej vilja tillåta, att någon utländsk
vidare skulle vara i stadsråd i Sverige — eljest skulle de
aldrig komma Sveriges herre och råd i nödens stund till
undsättning — och hotade att själfva afsätta det tyska
rådet, om riksrådet ej ville göra det. Följden blef rikets
råds förklaring d. 14 okt. 1471, att hädanefter inga ut¬
ländske skulle sitta som borgmästare eller rådmän eller
hafva något »märkligt> ämbete i städerna, såsom tullskrif¬
vare, stadsskrifvare och vårdskrifvare, utan hvar stad skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
