- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
182

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Samhällsklasserna och representationen - §25. Folkförsamlingar. Representationen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
tiden begynte emellertid uppfattningen af dessa riksmötens
betydelse ändra sig. Landstingen hade, såsom redan nämnts,
flerstädes utvecklats till nytt lif och politisk verksamhet
under användande af representativa former. Man vände
sig ofta till dem i politiska angelägenheter men ansåg sig
i stället också kunna sammankalla ett allmänt möte,! lik¬
som man, när så fanns lämpligt, vände sig till marknads¬
mötena. Äfven andra frågor började under dessa förhål¬
landen på de allmänna mötena behandlas. Tvisten med
Sten Stures efterlämnade änka om legoknektarnes aflöning
var sålunda före på ett talrikt besökt möte 1504 i Stock¬
holm. 1507 hade på ett rådsmöte varit före frågan om att
välja mellan två stridande lagtexter. Ärendet uppsköts
till ett menigt herremöte, dit »några meste friborne och
frälsemän och några af hvar lagsaga kunde komma till¬
hopa»:? ett rätt märkligt uttalande. Detta större möte
motiverades också af rikets råd därmed, att ärenden, som
»lyda meniga landet uppå» (det var äfven fråga om unions¬
förhållanden), behöfde samfäldt af alla besinnas, och hvad
riket pårörde borde ej »hiinga pa riksférestandaren och
rådet allena»: anslutningen till riksrådet framträder här
tydligt, men helt visst hade möjligheten stått öppen att
vända sig till olika landsorter, om tiden medgifvit. Ar 1517
fingo de församlade ständerna under gemensart ansvar
döma öfver ärkebiskopen Gustaf Trolle, och af Sten Sture
d. y. har man slutligen från 1518 ett betydelsefullt ut¬
talande till paflige legaten Arcimboldus: »i allt som hör till
så viktiga värf kräfves sammankomst på tillbörlig ort af
alla riksråd af båda stånden, riddare och väpnare jämte
några af menigheten, såsom detta rikes landslags kraf
innehåller, om man noga tillser».> Hvilken paragraf riks¬
! Jfr Jakob Ulfssons hemställan till Sten Sture d. ä. 1495, huru¬
vida honom tycktes, att några goda män skulle tala vid allmogen i
hvarje lagsaga eller om riksens råd skulle sammankomma och kalla
allmogen tillhopa (HSH. XVIII, s. 21).
? Hur den nämnda frågan slutbehandlades, är ej rätt klart. Ut¬
talandet har icke dess mindre sin betydelse.
3 »Super omnia ad hoc opus pergrave et necessarium summo¬
pere omnium consiliariorum utriusque status necnon militum et mili¬

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free