Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Konungen och rådet - §29. Det ursprungliga vasakonungadömet 1523—92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680).
gåfve klosterfolket sitt underhåll och för återstoden gjorde
kronan tjänst. Icke heller skulle biskopen befatta sig med
kyrkans landbor vare sig med gästning eller saköre.
Ridderskapet skulle under vissa villkor och efter förebragt
bevisning fa kiinnas vid de gods, som sedan Karl Kuuts¬
sons räfst kommit under kyrkor eller kloster. Därjämte
lofvade ständerna hjälp mot dalkarlarne och alla andra,
som väckte något obestånd, samt att nedtysta onda rykten,
som i fråga om religionen uppstått om konungen, och bådo,
att Guds ord måtte öfverallt i riket »renliga predikas».
Härtill förbundo sig de närvarande världsliga ständerna,
både för sig själfva och dem, som »sutto hemma», äfvensom
att, om någon bland dem söndrade sig därifrån, hjälpas åt
att straffa honom. Det var recessens innehåll. I en sär¬
skild skrift afgåfvo biskopar och kapitelombud sitt sam¬
tycke.!
Ordinantian innehöll punktvis affattade instruktioner
för biskopar, länsherrar, fogdar och andra vederbörande
med afseende på recessens tillämpning, särskildt i fråga
om sakören, för hvilka hädanefter inför konungen skulle
redovisas, den andliga domsrätten, som ej längre skulle
utöfvas i värdsliga mål, tillsättande af andliga lägenheter,
hvarpå konungen fick ett afgörande inflytande, särskildt i
fråga om de högre, afgifter till prästerskapet, som borde
hallas efter kyrkobalken, m. m. Utan tvifvel bestämdes
äfven, att biskopar och prelater ej vidare skulle i Rom
hämta sin konfirmation, utan att konungens samtycke vore
nog, liksom att »romareskotten», S:t Peters penning, ej vi¬
dare skulle utsändas. — På detta sätt hade under loppet af en
vecka den stora hvälfningen skett. Förbindelsen med Rom
var upplöst; kyrkan hade i afseende på styrelse, inkomster
och lära kommit i beroende af statsmakten, och allmogen
behöfde ej längre stå under »tu herrskap». Och allt detta
hade ständerna lofvat hålla, »så länge deras hals varade»,
! Per Brahe antyder i sin krönika, huru Gustaf Vasa lyckades
vinna adeln (men äfven allmogen). Hjärne har i sin skrift om re¬
formationsriksdagen påvisat öfverensstämmelsen mellan adelns svar
och recessen men har en helt annan uppfattning af allmogens ställ¬
ning till frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
