Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Konungen och rådet - §29. Det ursprungliga vasakonungadömet 1523—92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beskattning.
”
230 Det nya konungadémet pa landslagens grund (1521—1680).
arffé6reningen blef ju upprepade gånger af ständerna be¬
kräftad —, och ett bestämdt uttalande därom gjordes på
riksdagen 1566.! Lagförklaringar gåfvos däremot af ko¬
nungen och rådet, hvilket lätt ledde till ett fullständigande
af lagen, när bestämmelser saknades, och det tyckes ej rönt
motstånd, blott det skedde i lagens anda. Det gick så
mycket lättare, som landslagen alltjämt förblef otryckt.
Därjämte utöfvade konungen och rådet, liksom förut, en
vidsträckt administrativ och ekonomisk lagstiftning, dock
ibland med tillkallande af andra klasser, t. ex. köpstads¬
männen, och huru denna kunde ingripa på allmänna lagens
område visade bland annat regementsformen för Västergöt¬
land, som dessutom gaf uppslaget till en vidsträcktare lag¬
stiftning för politien, men till hvilken endast regements¬
rådets samtycke gafs.? För hofvet utöfvade konungen
vidare alltjämt lagstiftning. Nya gårdsrätter utfärdades
af de första Vasakonungarne, och krigsväsendet fram¬
kallade krigs- och sjöartiklar. Privilegierna blefvo en
annan yttring af den kungliga lagstiftningen, i synnerhet
sedan adeln och längre fram prästerskapet börjat yrka
på fullständiga privilegieurkunder. Slutligen öppnade sig
ett nytt område för denna lagstiftnings ingripande genom
de kyrkliga förändringarna, dock stundom under sam¬
verkar med ett kyrkomöte.
Beskattning. TLandslagens föreskrifter om de fall, då
extra bevillning kunde påläggas, voro, såsom redan är
nämndt (s. 152), synnerligen tänjbara, och däraf begagnade
sig regeringen hänsynslöst. Det vanliga var, att konungen
och rådet beslöto påläggandet af en gärd eller penninge¬
bjälp, hvarefter underhandlingar anställdes i landsorterna
af särskildt utskickade ombud eller af fogdarne. Därvid
hade dock föreskriften om en bevillningsnämnd mer och
mer fallit ur bruk, och förhandlingen skedde vanligen hä¬
radsvis. Endast i undantagsfall, när det t. ex. var fråga
om någon stor penninghjälp, såsom till Eriks engelska
resa eller Älfsborgs lösen, inhämtades riksdagens samtycke.
Gustaf Vasa var emellertid i detta hänseende varsam,
1 SRA. II, s. 148, 149.
. ? Jfr Jirta, Sv. lagfarenhetens utbildn., Valda skrifter I, s. 261 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
