Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Förvaltning och rättskipning - §36. Rättskipningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 36. Rättskipningen. 293
uppslaget till en reform, 1 men det dröjde med verkställig¬
heten, och de upprepade klagomålen ledde ej till något re¬
sultat förrän 1680, då i resolutionen på adelns besvär
bestämdes, att för framtiden så väl lagmans- som härads¬
höfdingstjänster endast skulle uppdragas åt personer, som
bodde inom rättskipningsområdet och icke innehade annan
befattning. Den fyra århundraden gamla förbindelsen mel¬
lan lagmansämbetena och rikets råd upplöstes därmed för
alltid. Nämnden, som på rättskipningens omdaning en
gång haft så stort inflytande, började alltmer förlora i be¬
tydelse, och rättens ordförande fick i stället det mesta att
säga i fråga både om rannsakningen och domfallandet.?
Om städernas domstolar äro redan ett par ord nämnda; städernas m.
i dem tillkom under detta tidehvarf en underdomstol, ff domstolar.
kämnersrätten. De olika kollegierna utöfvade vidare, äfven
de, jurisdiktion, särskildt bergskollegium, under hvilket
alla bergsrätter lydde.
Några ord om försöken att förbättra den allmänna Allmänna
lagen må här till sist finna plats. Medeltiden hade äfven > !egen.
i det hänseendet slutat med förvirring, för så vidt det fanns
två olika lagredaktioner, Magnus Erikssons och Kristoffers,
utan att man kände deras förhållande till hvarandra eller
visste, hvilkendera man skulle rätta sig efter. Äfven i
olika handskrifter af samma redaktion insmögo sig lätt fel.
Med något allvar tog man dock icke i tu med saken förrän
under Johan III:s sista år, då hertig Karl framhöll nöd¬
vändigheten af enhet och likformighet i detta hänseende.
Samma yrkande gjordes af adeln i dess besvärspunkter
1593. Den yttre enheten vanns först genom tryckningen
af Kristoffers landslag 1609. Dessutom trycktes t. v. tre
af landskapslagarna för att subsidiärt användas. Stads¬
lagen åter blef ej tryckt förrän 1619.
Det återstod emellertid frågan om en tidsenlig lagför¬
bättring. Äfven i den tog Karl IX det egentliga initiativet
! Häradshöfdingarne skulle personligen bevista tingen och ko¬
nungen äga rätt att därtill utvämna lämpliga personer af hvad stånd
som helst.
? Jfr Odhner, Sveriges inre hist., s. 195.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
