Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Förvaltning och rättskipning - §39. Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskoparnes
anseende.
Domkapitlen.
310 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680).
egenmäktigt tillsatte sådana. Gustaf Adolfs konungaför¬
säkran utfäste kyrkoordningens iakttagande vid biskopsval,
men äfven att biskop ej skulle afsättas utan rannsakning
och dom.
Af biskoparnes forna höghet under den katolska tiden
dröjde en icke så liten afglans kvar, trots Gustaf Vasas
sträfvan att förödmjuka ämbetet. Till Johan III:s system
hörde att gifva biskoparne yttre anseende, och de för¬
stodo att bevara det äfven under hans efterträdare, liksom
att ingifva respekt hos 1600-talets aristokrati.! Ämbetet
uppbars också ofta af kraftfulla personer och hade där¬
jämte att representera så viktiga kulturintressen som reli¬
gionen och gudstjänsten, undervisningen samt sjuk- och
fattigvården.
Gustaf Vasa hade nästan upplöst domkapitlen, och det
ena stiftet företedde i fråga om kvarlefvorna ingen likhet
med det andra. Kyrkoordningen 1571 sökte organisera
denna myndighet och gaf domkapitlen sex medlemmar
(utom biskopen), men Karl IX inskränkte antalet, och
sammansättningen förblef obestämd. Gymnasiernas in¬
rättande på 1600-talet beredde domkapitlen tillgång till
stadigvarande ledamöter (rektorer och lektorer i teologi);
dessutom inkallades stundom några af de närmaste kyrko¬
herdarne.
I domkapitlet liksom i stiftet utöfvade biskopen en
mycket vidsträckt makt. I det förra var han i regeln
allena beslutande. På stiftsmötena betydde hans mening
mest; genom visitationer utöfvade han tillsyn öfver präster¬
skapet, och öfver kyrkoherdarnes tillsättande ägde han eller
ville han äga det största inflytandet, med intrång icke
blott för patronus utan äfven för församlingen. Det var ej
att undra på, om denna vidtgående makt? framkallade
! »Billigt är fuller, att man venererer bisperne, efter som ordi¬
narie hafver altid varit bruk, att när möten hafva hollits, erkebispen
hafver suttit bland rådet ibland de äldste, de andre haft sitt säte
och gång näst riksens råd och föredragne alt ridderskapet>, Ax. Oxen¬
stierna i rådet ?!/, 1636, SRP. VI, s. 448.
? Det hände, att särskilda försäkringar affordrades dem, som
prästvigdes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
