Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §42. Prästerskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 42. Prästerskapet. 347
skapet, som hade formulerat ständernas ryktbara inlaga
den 6 febr. 1594, och det var inför ärkebiskopen som samma
ständer den 11 febr. afgifvit de högtidliga löftena att i lif
och död hålla sig vid Uppsala möte samt från sig utstöta
alla papister. Det hade kämpat icke blott för en försäkran
om religionen utan äfven för »olidliga besvärs» afskaffande,
och det bibehöll länge rollen af en förespråkare för de
oträlses intressen, på samma gång det från predikstolarna
utöfvade ett stort inflytande på menigheten. Gustaf Adolf
hade kallat prästerna för »tribuni plebis>, och själfva den
aristokratiska förmyndarregeringen för Kristina skydde för
att göra dem till sina fiender.! Men vid midten af 1600
talet började en förändring inträda. Under kampen för
egna privilegier kunde prästerskapet ej bevara samma in
tresse för allmogens sak. Skillnaden mellan det högre
prästerskapet och landsprästerna började åter framträda,
och biskoparne, hvilka alltsedan reformationen utgått ur
folkets led, sveko sina traditioner genom mottagande af
adelskap för sina barn.
Hela förra hälften af 1600-talet fylldes af prästerskapets
strid för privilegier. Utgångspunkten är att söka i sträf
vandena efter kyrklig ordning och ett säkert underhåll, som
framkallades särskildt af oron under Johan III:s tid och
som gaf sig luft i prästerskapets postulater vid Uppsala
möte och ’ dessas nya redigering den 1 dec. 1593. Sigis
mund hade så när förmåtts att godkänna ett förslag till
försäkran eller privilegier för prästerskapet men lyckades
i sista stund draga sig undan och återvände till Polen, utan
att prästerna lyckats uträtta något.? Karl IX erbjöd dem
1607 några kortfattade privilegier, som ej gärna kunde
vara tillfredsställande,? men Gustaf Adolfs konungaför
säkran ($ 7) var i vissa fall mera tillmötesgående. Under
förmyndartiden fick frågan hvila, men 1644 hade ett förslag
! Jfr behandlingen af biskop Joh. Rudbeckius 1636, SRP. VI.
— »Exost är det att lägga sig i träta och disput med prästerna, som
lära kanske hos folket deferera oss», yttrade Ax. Oxenstierna i senaten
16/. 1686, SRP. VI, s. 403.
2 SRA. III, n. 19, 52, 129—131.
3 Jir Bexell, ¥, 8.136.
Striden för
privilegier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
