Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §46. Riksdagar och möten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 46. Riksdagar och möten. 365
Landtdagarna i Västergötland 1676 (Ak. afh. 1848). Jfr i öfr. förut
anförda arbeten af Hallenberg, Odhner, Carlson, Posse m. fl.
E. Grönblad, De comitiis que dicuntur Arctopoli celebratas
fuisse anno 1602 (Ak. afh. 1843—47). J. E. Waaranen, Landtdagen
i Helsingfors 1616 (Ak. afh. 1862). J. E. Waaranen, Handl. upp¬
lysande Finlands hist. under Karl IX:s och Gustaf Adolfs tid 1600—
14, I—IV (1863—74). W. Rosenborg, Om riksdagar (1863). K. E.
F. Ignatius, Finlands hist. under Karl X Gustafs regering (1865).
C. v. Bonsdorff, Landskapsmöten i Finland på 1670-talet (Hist.
Arkisto XI). C. v. Bonsdorff, De finska städernas representation
intill frihetstiden (Hist. Ark. XIII).
Landsortsmöten. Landsting och andra landsortsmöten
hade under slutet af medeltiden utvecklat sig till en ny
betydelse, som de under nya tiden länge bibehöllo, för att
slutligen af de allmänna riksdagarna trängas undan. Under
förra hälften af Gustaf Vasas regering hände det äfven,
liksom förut, att allmogen på egen hand höll landsting för
att behandla politiska frågor, men efter bondeupprorens
kufvande upphörde detta, och det var hädanefter regeringen,
som genom sina utskickade anordnade och ledde landsorts¬
förhandlingarna. Det skedde under hela 1500-talet och
årtionden därutöfver mycket ofta, hvilket bidrog att vid¬
makthålla föreställningen, att det var till kommunerna, som
regeringen rätteligen hade att vända sig, när det gällde
att höra folkets mening eller förvärfva dess hjälp.
Om detta sålunda innebar ett erkännande af landslagens
bud i konungabalkens 4 kap., brydde man sig däremot
icke om de former, som där föreskrefvos, utan rättade sig
efter bekvämligheten. Det förekom visserligen alltjämt
möten för en hel lagsaga, sålunda landsting i egentlig
mening, men oftare underhandlade man häradsvis eller till
och med socknevis, stundom på samma tid i det ena land¬
skapet så, i det andra så. Efter länsindelningens ordnande
blef emellertid länet i regeln området för s. k. provinsial¬
möten, hvilka ännu länge funnos kvar, sedan öfriga former
af landsortsmöten försvunnit. Liksom förut anlitade man,
i synnerhet i det mellersta Sverige, de stora marknaderna
för att träda i förbindelse med ständerna, eller förenade
man med de i början tid efter annan förekommande konungs¬
räfsterna uppgifter af politisk art. Systemet medförde
mindre besvär för själfva folket, som slapp att resa långa
vägar till allmänna möten, och större utsikter för rege¬
Landsorts¬
möten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
