Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §46. Riksdagar och möten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungens
uppfostran.
Riksdagens
ansvarskräf¬
vande och
domsrätt.
390 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680).
emellertid icke; de läto sig ledas af regeringen och öfver¬
lämnade vanligen saken åt henne. Först 1675, när kriget
utbröt, började en annan anda röja sig.
En fråga, i hvilken förmyndarregeringarna meddelade
sig med ständernas utskott, vare sig vid eller utom riks¬
dag, gällde konungens uppfostran. 1668 fick sekreta ut¬
skottet del af instruktionerna för konungens guvernör och
lärare och uttalade bl. a. sin önskan, att dessa personer
måtte utses med ständernas hörande.
Riksdagens ansvarskräfvande och domsrätt. Under
det förhållande, som bestod mellan konung och ständer
(jfr sid. 317), med den rent personliga ställning den förre
intog till hela styrelsen, fanns det vid en uppkommande
konflikt, om den förre bröt sin ed, ingen annan utväg för
de senare än underkastelse under våldet eller revolution,
och i senare fallet var det riksdagen, som uttalade sitt
gillande af det skedda. Erik XIV dömdes sålunda, efter
revolutionens fullbordan, af ständerna kronan förlustig, och
vid en senare konflikt hade riksdagen, med hertig Karl
som förgångsman, uppsagt Sigismund tro och lydnad.
Någon rätt att kräfva ansvar af konungens rådgifvare
eller ämbetsmän ägde däremot ständerna icke, men ko¬
nungen kunde påkalla deras dom, när det gällde attentat
mot den af dem besvurna samhällsordningen eller hög¬
förräderi. I sitt testamente hade Gustaf I vidare före¬
skrifvit, att om mellan hans söner så stor oenighet upp¬
komme, att den måste slitas genom lag och dom, skulle
båda parterna utse »några af de förnämsta i riket» till
domare, eller såsom det hette i Vadstenaförlikningen 1587,
»riksens förnämsta ständer». Det senare fallet inträffade
aldrig? men det förra så mycket oftare. De första vasa¬
konungarne från Gustaf I till och med Karl IX och fram¬
för allt den sistnämnde anlitade af sådan anledning vid
flera tillfällen riksdagen eller ständermötet. En domstol
utsågs af konungen bland ständerna, rannsakningen skedde
i de senares närvaro, och domen bekräftades af dem. Ri¬
! Jfr Kjellén, Om riksrättsinstitutet.
2 Stinderdomen öfver hert. Johan 1563 hade en annan karakter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
