Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det karolinska enväldet 1680—1718 - §51. Reduktionen och ståndsförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 51. Reduktionen och ståndsförhålianden. 425
från alla donerade gods; 3) reducering af donationer till
600 dalers ränta »ad primum acquirentem och icke »ad ca¬
pita suecessorum»;! 4) samt i nödfall reduktion af dona¬
tioner till något mindre belopp än 600 daler. Adeln tog
sin tillflykt till konungens beskydd och hemställde allt till
honom. Denne ingrep i ståndsstriden med sin fråga om be¬
tydelsen af orden län läna i konungabalken och erhöll
det redan omnämnda svaret, som lämnade honom oinskränkt
rätt både att gifva och återtaga län. Hela reduktionen
var lagd i konungens hand. Förbittringen hos adeln, icke
minst hos tredje klassen, gaf sig luft i ett angrepp direkt
riktadt mot präste- och borgarståndet, mot prästernas och
magistratspersonernas löner och vederlag, liksom mot stä¬
dernas förmåner, ett angrepp, som icke var utan att vinna
genklang hos bönderna. De båda hotade stånden sökte i
sin tur skydd hos konungen, som gaf dem lugnande försäk¬
ringar. Prästerskapet särskildt hade uppsatt en försvars¬
skrift, väl bestyckad med citat ur den heliga skrift, som
dock ej kom till direkt användning utan fick läggas undan
för framtida behof.?
De många oformligheter och inkonsekvenser, som hade
vidlådt godsafsöndringen från kronan, hade sålunda om¬
sider under en tid af största finansiella nöd ledt till ett i
sig själft naturligt bakslag. Gref- och friherrskapen, i
grund och botten oförenliga med svenskt statsskick, hade
fått sin dom. Den omtvistade betydelsen af konunga¬
balkens ord om konungs rätt att län läna hade icke blott
fått sin förklaring i öfverensstämmelse med den bokstafliga
ordalydelsen i andra kapitlet, utan denna förklaring hade
gjorts till en orubblig grundsats. för hvilken alla kungliga
åtgärder, alla senare riksdagsbeslut fingo vika, och som
därjämte fick en oinskränkt retroaktiv verkan; kronans
rätt kunde aldrig preskriberas. Däraf kom den våldsamma
’ D. v. s. att vid beraikningen af de 600 dalerna skulle man
fasta sig icke vid barnen till en donatarie, mellan hvilka donationen
kunde vara delad, utan vid donatarien sjalf.
* En del af akterna tryckta hos Lidén, Handl. till 1682 års
riksdag.
Reduktionens
karakter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
