Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §53. Grundlagarna 1719—4/3 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 53." Grundlagarna. 433
ofrälse stånden, liksom riddarhusordningen för adeln, an¬
slöto sig vidare till de egentliga grundlagarna såsom supp¬
lerande stadgar.!
Valakterna. Valakten d. 21 febr. 1719. ”Tronen måste
otvifvelaktigt efter Karl XII:s död betraktas som ledig och
rikets ständer sålunda »vara stadda i en laglig och fullkomlig
frihet» att välja sin öfverhet. Ulrika Eleonora hade visser¬
ligen i början gjort gällande en annan uppfattning och
förmått rådet, liksom, villkorligt, äfven krigsbefälet, att
erkänna henne som drottning. Men enväldets tilltänkta suc¬
cessionsordning hade aldrig blifvit utfärdad, och den i 1683
års riksdagsbeslut samt i Karl XI:s testamente såsom huf¬
vudurkund för arfsrätten åberopade Norrköpings arfförening
gällde säkerligen endast den konunga- eller furstedotter,
som »äldst och oförsedd» var.? Ulrika Eleonora måste af¬
säga sig sina anspråk i ett bref af d. 20 jan. 1719, ställd
till rikets ständer, hvilka likväl utan att dessförinnan taga
kännedom om detsamma i ett högtidligt sammanträde på
riddarhuset den 23 jan. utkorade prinsessan till regerande
drottning. Själfva valakten, liksom regeringsform och
konungaförsäkran, utarbetades uti ett utskott af de tre
högre stånden och daterades samma dag som dessa eller
d. 21 febr. Den inleddes med en utredning af arfsrätten
enligt Sveriges lagar, fastställde tronföljden, med åbero¬
pande af 1650 års riksdagsbeslut, samt förfaringssättet vid
konungaättens utslocknande, men innehöll dessutom dels
en förklaring om enväldets afskaffande och tronens för¬
verkande i händelse af försök att återinföra detsamma,
äfvensom den s. k. suveränitetseden, dels ett gillande af
! Begreppen voro ännu sväfvande. I skriften »Svea rikes sty¬
relse efter grundlagarne» (1768) räknas som sådana valakter och
riksdagsbeslut, konungaeden och alia försäkringar, regeringsformen
och riksdagsordningen »med alla de stadgar, reskripter och férord¬
ningar, som i någon måtto ang& riksstyrelsen», alla religionsstadgar
samt alla ståndsprivilegier. Jfr stadfästelsen på allm. lagen, hvari
valakten, försäkringen, regeringsformen och riksdagsbesluten räknas
som fundamental lag.
? Jfr ofvan s. 242, samt Silvius Påminnelser och Boéthius,
Om uppkomsten af frihetstidens grundlagar, Hist. Tidskr. 1891.
Hildebrand, E. Sv. statsforfattningens hist. utveckling. 28
Valakten
31), Wa1Qs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
