Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §54. Rikets ständer 1718—1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ständerna och
rådet.
Ständerna och
448 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
Stdnderna och rådet. Förhållandet uttrycktes så, att
ständerna voro redofordrande principaler, rådet deras an¬
svariga fullmäktige, genom hvilka de skötte regeringen.
Se närmare § 56.
Ständerna och lagstiftningen. Regeringsformen före¬
lagstiftningen. skref endast ($ 4), att ingen ny lag finge stiftas eller
Ständerna och
gammal afskaffas utan ständernas samtycke. Konungaför¬
säkran (1720 § 6; 1751, 1772 § 5) och riksdagsordning ($
20) tillforsiikrade dem en fullstiindig lagstiftningsritt. En¬
ligt KF. 1719 (§ 5) skulle de visserligen med drottningen
utöfva rätten att »förändra, göra och stadga» något i afse¬
ende på regeringsformen. Men 1720 och sedermera talades
ej längre om något kungligt veto i grundlagstiftning, och
i stället för »förändra» hette det »förbättra och stadga» (8 6),
hvilket tolkades så, att ständerna ej kunde göra andra
förändringar än sådana, som utvidgade deras frihet. Där¬
jämte tillkom det dem att godkänna alla mellan riksdagar
utfärdade förordningar eller gjorda lagförklaringar (RF.
1720 $$ 2, 4): Detta skedde ock till en början, men efter
hand hunno de ej med en sådan granskning, och på detta
sätt kom verkligen äfven regeringen att utöfva lagstiftning.
Men ständernas makt öfver detta område sträckte sig ännu
längre enligt den en tid åtminstone drifna och tillämpade
teorien, att de såsom högsta maktägande stodo öiver lagen
och sålunda i enskilda fall kunde fritaga sig från att följa
de lagar, som de själfva stiftat.
Ständerna och beskattningsrätten samt statshushåll¬
statshushall- ningen. Att ständerna skulle återtaga beskattningsrätten,
ningen.
som under Karl XII:s tid råkat i fara, var ju själfklart;
den blef riksdagen nu omsider uttryckligen tillerkänd
och utsträckt, i likhet med KF. 1611, äfven öfver tullen.!
Något nytt var däremot den makt de fingo (genom sekr.
utskottet) öfver statsregleringen och statsutgifterna (RO. §§
! RF. 1720 § 5: inga »krigshjilper, girder, tullar, utskrifningar
och andra afgifter> utan ständernas vetskap, fria vilja och samtycke,
ej heller sträcka dem ytterligare och till längre tid, än som de komme
efter själfva bevillningens tydliga innehåll att utgöras (jfr s. 469).
KF. 1720 § 18: >krigshjalper, girder, tullar eller andra pålagor,
utskrifningar eller flera allmänna besvär».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
