Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §57. Försöken att ändra och utveckla frihetstidens grundlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 57. Försöken att ändra och utveckla frihetstid. grundl. 487
det efter hand utdanats. Inkonsekvent nog hade man åt
konungen lämnat en liten själfständig maktsfär, hvilken
man sedan, ängslig och halft ångerfull, sökte att så mycket
som möjligt inskränka. När lägligt tillfälle bjöds, hade
den förre gjort försök att få sin makt utvidgad, men så
som ofvan visats, framkallade dessa endast den drifvande
hetta, som hastigare, än kanske eljest skulle skett, bragte
statsskickets grundidéer till mognad, och tron på dessas
förträfflighet kunde därigenom icke annat än stärkas. Vårt
»sälla regeringssätt», våra »evigt goda» lagar, voro fraser,
som buros på tungan tidehvarfvet igenom och säkerligen
af många togos på fullt allvar. »Ifall Solon och Lykurgus. .
och våra gamla lagstiftare här i Norden Lummer och Viger
Spa med flera nu kommo fram, så skulle de ej mindre än
alla fria folkslag i Europa erkänna Sveriges regeringsform
sisom det fullkomligaste miisterstycke att regera riken och
undersåtar», kunde en hänförd frihetsvän utbrista ännu
1766.’ Det var en naiv beundran, som dock hade sin till
talande sida. Den framkallade onekligen ett ungdomligt in
tresse för rikets grundlagar och för den borgerliga friheten,
hvartill följande tidsskeden ej på länge skulle förete något
motsvarande.
I verkligheten berodde statsskickets bestånd på en
dräkten inom rikets ständer, men denna hotades snart af
stridigheter stånden emellan och af partiväsendet. Om de
förra skall talas i ett annat sammanhang ($ 58); åt parti
väsendet må här ägnas ett par ord. Så naturlig och ound
viklig i ett fritt samhälle än partibildningen var, fick den
under frihetstiden ända från början sin prägel genom de
personliga syftemålen. Det var på visst sätt ett nytt poli
tiskt system, som invigdes 1739, men vid hattpartiets dop
hade de privata intressena stått fadder. Väl komna till
makten, invigde hattarne ett system af partiförföljelser och
partibelöningar, som åt hela statsskicket gifvit en outplån
lig karakter och som mössorna för egen räkning alltför
-beredvilligt accepterade åtminstone till den förra delen.
1 Ad. Fredenstierna, mem. °/,, 1766. Jfr det lyriska loftalet i
Svea rikes styrelse efter grundlagarna, s. 41.
Partivisendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
