Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §57. Försöken att ändra och utveckla frihetstidens grundlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 57. Försöken att ändra och utveckla frihetstid. grundl. 495
hade haft tillräcklig erfarenhet af politiska ständerdom¬
stolar för att icke under diskussionen om statsskickets
principer äfven upptaga frågan om »riksriitten» och dess
ändamålsenliga sammansättning för att undvika partiför¬
följelser. Sålunda hade öfverste C. E. Lewenhaupt 1765
föreslagit en genom lottning utsedd domstol, bestående af tre
presidenter (altern. en vicepresident) från de tre hofrätterna,
tre hofrättsråd, en från hvar, fyra lagmän, tre borgmästare
från Sverige och Finland, fyra ledamöter af kollegierna
och hvar sin för generalitetet och amiralitetet (summa 19).
Om aktor skulle lottas mellan alla hofrittsrid och assessorer
i de tre hofriitterna. Stiinderna skulle väl få bekräfta
eller lindra men icke skärpa domen.! Enligt ett annat
förslag vid samma riksdag (hofrättsrådet Adlermarck)
skulle rätten (för statsbrott i allmänhet) turvis bildas af sju
lagmän, som vid den riksdagen ej tinge utöfva rösträtt,
under ordförandeskap af presidenten i Svea hofrätt (åkla¬
gare advokatfiskalen i hofrätten); utslaget skulle dock
lämnas till »ständernas öfverseende». Fersen skall slutligen
1769 hafva föreslagit en domstol för senaten genom lott¬
ning utsedd bland domare och ämbetsmän,? således i ana¬
logi med Lewenhaupt.
I afseende på ständernas befattning med befordrings¬
väsendet medförde förordn. 1766 vissa verkliga förbätt¬
ringar, för hvilka ofvanför är redogjordt (s. 456). Annu ett
försök att skilja lagstiftande och »lagskipande» makt gjorde
ständerna vid samma riksdag genom sin redan anförda
skrifvelse till K. M:t af d. °|, 1766. De tillstyrkte dir,
att alla stiindernas direktioner, deputationer och kommis¬
sioner, »som utom riksdagen subsisteray, skulle upphöra
med undantag af fullmäktige i riksbanken och deras göro¬
mål öfvertagas af vederbörande ämbetsverk.
Ett annat problem, som sysselsatte 1760-talets politiska
spekulation och varit på tal både 1765 och 1769, gällde frågan,
huru man skulle kunna göra »bommar nog säkra af stän¬
’ Mem. ’/,, 1766.
2 >Plan de M:r le comte de Fersen>, tr. hos Tengberg, Om
kejs. Catharina II:s åsyftade stora nord. allians, Bil. s. XVII.
Upphörande
af ständernas
kommissioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
