Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §60. Det gustavianska statsskicket 1772—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
för dem, och någon möjlighet till ingripande i förvaltningen
förefanns icke, riksbanken undantagen. Konungen fick
icke pålägga krigshjälper, nya gärder, utskrifningar eller
andra afgifter (tullar nämndes icke) utan ständernas sam¬
tycke, men undantag gjordes för krig, och först sedan
kriget slutat, skulle ständerna sammankomma och gärderna
Ständerna och upphöra. Men till anfallskrig kräfdes deras samtycke.
anfallskrig.
Kungligt in¬
flytande på
riksdagarna.
Vidare upphörde all deras befattning med statsregleringen.
och något förbud för konungen att ådraga riket ny skuld
fanns icke.. »Statsverkets tillstéind» skulle uppvisas för
ständernas utskott, men till hvad utsträckning det skulle
ske, berodde helt och hållet på konungen.
Det berodde på denne att sammankalla ständerna, och
han kunde efter tre månader hemskicka dem; vore ingen
bevillning då fastställd, skulle den gamla fortfara. Genom
upphäfvandet af RO. 1723 afskars med ens hela den rika
parlamentariska utveckling, som frihetstiden framkallat;
utöfver de tre i RF. omnämnda eller antydda talades ej
om några gemensamma utskott, och det tycktes ovisst, om
ständerna ägde rätt att tillsätta sådana; något initiativ å
deras sida mer än i egentliga lagfrågor antyddes icke, och
det saknades ursprungligen till och med bestämmelser om
beräkningen af ståndens röster vid ett riksdagens beslut.
Allt var gjordt, hvad på lagstiftningen ankom, för att
öppna ett fritt fält för regeringens ingripande och ledning.
Det var ock detta, som Gustaf III åsyftade. Varnad
af erfarenheten betraktade han en riksdag som en bland
de farligaste tillställningar i sitt rike och utvecklade hela
fyndigheten af sitt rika snille för att behärska densamma.
Med riksdagskallelsen sökte han öfverraska allmänheten.
Genom rätten att utse talmän hade han en utväg att på
dessa platser få pålitliga personer. De stodo i en ständig
beröring med honom, aflade dagligen sina rapporter samt
mottogo hans instruktioner och framställde eller vägrade
med ledning af dem proposition — konungen var ordförande
i talmanskonferenserna. Genom sina förtrogna sökte han
bearbeta sinnena i de särskilda stånden och använde
stundom medel, som påminte om frihetstiden: fullmaktsköp,
penningutdelning, ehuru till ringa belopp, klubbar, under¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
