Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §62. Riksdagens verksamhetsformer 1719—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Borgar- och
bondeståndens
valfrihet.
Talmännen.
564 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
Borgar- och bondestånden fingo 1789 sin valfrihet
bekräftad, bondeståndet särskildt den häfdvunna indirekta
valmetoden genom socknevis efter hemmantalet utsedda full¬
mäktige, hvilka skulle sammanträda inför häradshöfdingen
eller, om denne var frälse, inför annan af hofrätten för¬
ordnad ofrälse man.
Landtmarskalk utnämnde konungen i kraft af 1626
års RHO.! Ärkebiskopen förklarades 1778 med åberopande
Representa¬
tionens antal.
Rätten att be¬
vista riks¬
dagar.
Tid och ort för
riksdagarna.
af RO. 1617 för prästeståndets talman, och på anhållan af
borgar- och bondestånden utnämnde konungen deras tal¬
män. De vid 1778 års riksdag iakttagna formerna följdes
sedermera under detta tidsskede. Talmiinnens arvoden be¬
stämdes af konungen. Därjämte utnämnde denne äfven
bondeståndets sekreterare, hvilken enligt försäkr. för all¬
mogen 1789 hädanefter skulle vara ofrälse. Hans liksom
talmännens eder intogos i 1779 ärs riksdagsbeslut.
Representationens antal undergick ej några större för¬
ändringar. Inom adeln växlade det betydligt: från om¬
kring 400 1792 till omkring 950 1789. Prästeståndet räk¬
nade ungefär samma antal som under frihetstiden, borgar¬
ståndet 95—112, bondeståndet 167—186 medlemmar.
I afseende på rätten att bevista riksdagar blef det
snart regel, att inga ämbetsmän, som ej voro capita, fingo
infinna sig utan tillstånd; äfven om de voro capita, måste
de stundom, såsom 1792, söka sådant.
Formerna för riksdagens verksamhet. Ständerna sam¬
manträdde på tid och ort,? som konungen bestämde. Någon
annan iin konung och férmyndarregering tigde ej att sam¬
mankalla dem (RF. § 38), och i tillägget till Gustaf III:s
testamente 1789 frånhändes förmyndarregering denna rätt.
I händelse af tronledighet ägde de att själfmant samman¬
träda, och frihetstidens bestämmelser upprepades för detta
fall. Om bevillningsrättens förhållande till frågan om riks¬
! 1789 utsåg konungen äfven en vice landtmarskalk. Eljest bru¬
kade främste närvarande grefven i landtmarskalkens frånvaro föra
ordet.
2 1792 i Gafle, 1800 i Norrköping, eljest i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
