Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §63. De särskilda stånden 1719—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 63. De särskilda stånden. 573
Sätesgårdarna voro fortfarande befriade från alla skat¬
ter och besvär med undantag af vägröjning samt bro-, kyrko¬
och kyrkogårdsbyggning.! Rå- och rörshemman åtnjöto
samma frihet som säterierna, om de voro afhysta, eljest skulle
de betala lagmans-, häradshöfdings- och tingsgästnings¬
penningar samt deltaga äfven i prästgårdsbyggnad och i
krigstid mottaga inkvartering (8). Nya säterier kunde
emellertid icke anläggas, och rå- och rörsfriheten gällde
endast de hemman, som 1723 tillhörde säteriet. I samma
paragraf ordnades äfven den skånska adelns frihet för dess
sätesgårdar samt insockne- och veckodagshemman. — Adelns
landbönder och utsocknehemman skulle deltaga i krono¬
skjuts, durchtågsgärd och inkvartering till hälften mot krono
och skatte, så framt icke »högsta nöden fordrade jämlik¬
het». I hållskjuts skulle de däremot deltaga efter laga
ordning. Befrielse från ordinarie räntan och större delen
af mantalsräntan förutsattes som gifven och omnämndes
icke. I fråga om e. o. kontributioner upprepades 1617 års
privilegier med tillägg, att samtycke borde ges utaf adeln,
»som själfve några landgods äga»,? och likaså i fråga om
utskrifning. — Skattehemman, af hvilka adeln ägde frälse¬
räntan, skulle anses som fullkomligt frälse, om frälseman¬
nen förvärfvade skatterätten därtill; såldes sådant hemman
utom börd, ägde frälseman företrädesrätt till lösen (11).
I fråga om adelns stadsfastigheter gjordes några undantag
från friheten, nämligen för tomtören från ofri grund, brand¬
vakt och gatläggning. Äfven skulle adeln njuta fri dispo¬
sition öfver sina aflingehus i städerna (12). I § 20 gafvos
slutligen närmare bestämmelser om frihetsår för ödeshem¬
man och förmedling.
I fråga om bergverk hade kronan 1723 afsagt sig sitt
regale, och skillnaden mellan adelsman och ofrälse jord¬
ägare var numera endast den, att den förre liksom förut
endast utgjorde !/,, 1 skatt (15). I $ 14 reglerades adelns
rätt att anlägga kvarnar och hamrar samt tillkom — i en
melianmening — rätten att anlägga krogar; i 8 15 rätten
! Samma undantag, som förut gällde för säterier i Skåne, Halland,
Blekinge och Bohuslän.
2 Detta villkor torde dock ej fått någon praktisk betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
