Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Det konstitutionella statsskicket efter 1809 - §69. Särskilda frågors behandling vid riksdagen efter 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 69. Särskilda frågors behandling vid riksd. efter 1809. 641
Om ändringarna i dessa valformer genom föreningen
med Norge, se § 72.
Lagstiftning. 1. Grundlagsstiftning. KU. 1809 erkände Grundlags¬
efter någon tvekan principen, att grundlagarna kunde änd- = stiftning.
ras, men sökte på samma gång försvåra dylika ändringar,
hvilket gjorde, att det bl. a. äfven upptog 1766 års be¬
kanta beslut om grundlagsstiftning med tillägg, att för sådan
kräfdes konungs och alla fyra ståndens sammanstämmande
beslut. Förslag kunde naturligtvis väckas af K. Maj:t, men
därjämte insattes en delegation af ständerna, konstitutions¬
utskottet, såsom en väktare öfver grundlagarna med rätt
att föreslå högst nödiga eller nyttiga och verkställbara
förändringar — i det fallet en arfvinge till frihetstidens se¬
kreta deputationer. Frågor därom finge ej väckas i stån¬
dens plena utan endast anmälas hos utskottet, som kunde
upptaga förslaget som sitt eller undertrycka det. Tillstyrkte
KU. en konungens proposition, skulle denna utan vidare
hvila till nästa riksdag för att då afgöras. Afstyrkte KU.,
kunde ständerna genast afslå densamma eller också afgöra,
att de nästa riksdag ville besluta däröfver, och i sådant
fall gällde tre stånds mening eller, om två stannade mot
två, deras, som ville uppskjuta. Var det åter ett utskottets
eget förslag, synes meningen från början varit, att detta
skulle utan vidare hvilat till nästa riksdag; plena ägde
visserligen (enl. RO. 8 29) rätt att yttra sina tankar där¬
öfver men icke att fatta beslut. |
Emellertid synes denna KU:s makt ända från början 1815 års beslut
hafva förefallit ständerna för stor, och redan 1815 gjordes ap bkengg)
en förändring, som tack vare en dålig redigering vardt en
källa till långvariga tvister. Kunde ett grundlagsförslag
ändras och kunde KU:s förslag genast afslås? RF. 8 56
rörde behandlingen af »allmänna frågor», som i plena kunde
väckas, hvilket emellertid icke var fallet med grundlags¬
frågor, och uppställde såsom regel RSt. rätt att göra an¬
märkningar, vederbörande utskotts skyldighet att med led¬
ning af dessa jämka förslagen o. s. v. Detta utsträcktes
nu äfven till grundlagsfrågor, vare sig det gällde en kungl.
Hildebrand, E. Sv. statsförfattningens hist. utveckling. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
