Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Det konstitutionella statsskicket efter 1809 - §69. Särskilda frågors behandling vid riksdagen efter 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anslagen un¬
der särskilda
hufvudtitlar.
646 Det konstitutionella statsskicket efter 1809.
Ansåge det sig icke kunna godkänna ständernas anmärk¬
ningar, ägde det utnämna deputerade att i stånden upp¬
lysa om förhållandet. Saken kunde sedan afgöras genom
tre stånds beslut. Men stannade två mot två, skulle den
gå till afgörande i förstärkt StU. (120 pers.).
På samma sätt skulle frågor om bevillningens grunder
och fördelning, om två stånd stannade mot två eller ett mot
tre,! afgöras i förstärkt StU.
Redan under ståndsriksdagens tid förminskades StU:s
makt i dessa hänseenden; 1856—58 bestämdes, att statsregle¬
ringsfrågor skulle behandlas liksom alla andra, hvilka icke
kunde förfalla, och 1853—54 hade bevillningsfrågorna öfver¬
lämnats till eventuellt afgörande i förstärkt Beyv.-U.
Numera heter det, att konungen för riksdagen upp¬
visar statsverkets tillstånd och behof, liksom han själf före¬
slår sättet att med bevillningar fylla hvad som behöfves,
att riksdagen préfvar statsverkets behof 0. s. v. De narmare
bestämmelserna om tillvägagåendet ha flyttats till RO., och
dylika frågor afgöras vid behof genom gemensam votering.
Det var tvifvelsutan RF. ursprungliga mening, att
ständerna skulle anslå utgifterna under vissa hufvudtitlar?
men icke i detalj bestämma hvarje enskild anslagssiffra.
Så tillämpades ock saken vid den första riksdagen.
Men er annan praxis har utvecklat sig i nära samband
med utsträckningen af revisorernas granskningsritt. Riks¬
dagen har bestämt hvarje enskild anslagspost, så vidt det
låtit sig göra, och upptagit desamma uti riksstaten till
ovillkorlig efterrättelse. Därmed sammanhänger frågan
K. Maj:ts rätt OM K. M:ts rätt öfver besparingarna på de ordinarie
öfver bespa¬
ringarna.
anslagen under riksstatens hufvudtitlar. Denna rätt er¬
kändes till en början oförbehållsamt, för så vidt K. M:t
höll sig inom ramen af hvarje hufvudtitel. Blef det
fråga om användande af besparingarna under en hufvud¬
titel för ändamål hörande under en annan, kräfdes åter
riksdagens bifall. Nu hände emellertid, att K. Maj:t an¬
! Beroende på den gamla uppfattningen, att i fråga om bevill¬
ningens fördelning intet stånd kunde öfverröstas.
? Hufvudtitlarna 1810 se Rydin, Om 1809—10 års riksdags stats¬
rättsliga betydelse för statsreglr., s. 84.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
