Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Månskenssvärmeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
120 MÅNSKENSSVÄRMERI.
alla rörelser inifrån utåt proportionsvis gynnas, men hämmas
utifrån inåt, medan på den bakre sidan just motsatsen eger
rum. Följaktligen skulle man af förhållandet mella
eruptionerna å ömse sidor kunna sluta till karaktären af de herskande
krafterna och på grund deraf äfven till moder jordens dödssätt.
Äro dessa otaliga ringkratrar produkter af vulkaniska
verkningar, hvari insjunkningar spelat blott en sekundär rol, så
har jorden den härmed analoga fasen bakom sig redan sedan
årtusenden, en fas af hvars natur näset vid Auckland (Nya
Zeeland), omgifningarne af Yellowstone-sjön (Nordamerika) och
Montenuove vid Neapel, som lifligt påminna örn månlandskap,
lemna oss en miniatyrbild. Hafva emellertid dessa stora ärr
uppstått blott genom instörtningar, utan någon som helst
påverkan inifrån, så kunna vi vara öfvertygade, att samma öde
hotar äfven jorden och att en gång otaliga sänkningskittlar af
oerhördt djup skola utmärka de platser, der en af naturen
knapt mera oroad generation så illa förstod att njuta af lifvet.
Dock, det är ingen dödlig förunnadt att skåda månens
rygg, som bär vårt öde. Vi måste derför nöja oss med hans
»ansigte». Och vi kunna det; ty äfven här.bilda otaliga rynkor
och veck, som tiden dragit öfver detsamma, en, om än
svårläst, dock icke helt och hållet oläslig skrift, och mången
fotograf har lemnat oss ett troget konterfej af dessa drag i alla
ställningar, en profil och en face.
Vi erinra oss med nöje denna ypperliga samling m
ån-fotogram, som en belgisk fotograf på verldsutställningen i
Wien 1873 bifogat de öfriga prof ven på sin konst. Visserligen
befann sig detta »gamla» ansigte bland så många vackra
damer och herrar i ett mycket vanskligt läge, och så ofta vi än
styrde våra steg till denna afdelning, funno vi aldrig en enda
menniska, som förstod saken eller ens önskade förstå den.
Ja, jag tror till och med, att det så talrikt förbipasserande
täcka könet ej ens hade en aning om, att de älskandes
mångbepröfvåde vän och belysaren af alla nattligt ljufva
stunder här var utstäld till tacksam dyrkan. Nå ja, han stod der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
