Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Tre ur på verldsutställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
380 TEE UR PÅ VERLDSUTSTÄLLNINGEN.
utan undantag, hämmandeii af naturlagame i form af under
för högst egna ändamål; det uppstodo egoister in folio. Dock
öfver dem snurra hjulen i tidens väfstol och sönderslita likt
spindelnät de trådar, som ej höra tillsammans med den stora
gudatankens inslag.
Öfvergången till den andra tidsåldern förmedlas af
timmen, hvilken vid uppgifterna om solens upp- och nedgång,
dygnets längd, veckodagen och månaden redan befinner sig på
det första uret.
Det andra uret försätter oss redan till den epok, då man
känner de verkliga rörelserna i solsystemet. Vi se här jorden
såsom ett roterande klot, medan hon på samma gång utför
sin årliga rörelse omkring solen. Från månad till månad
kunna vi följa vår planets läge i Djurkretsen och afläsa solens
liktidiga ställning på en midtemot anbragt visare. Här är ej
mer något tal om »tidernas tecken och märken» i Bibelns
mening, den kosmiska egoismen är försvunnen, det börjar att
klarna. En känsla af belåtenhet bemäktigar sig oss vid
anblicken af denna enkla urtafla; hvem skulle väl kunna tro,
att den invecklade tråd, som solen på ett år slingrar omkring
jorden, kan så lätt afnysta sig liksom från en garnvinda? Ett
sådant planetsystem är i jemförelse med de flesta föremålen
i maskinhalleii’ ett riktigt fuskverk. Och till och med om vi
betrakta den menskliga »högst komplicerade» organismen,
måste vi ännu alltid fråga, om det, som han är i stånd att
utföra, verkligen med fullt medvetande ifrån början var afsedt,
såsom fallet likvisst är med maskinerna.
Så mycket är visst, att organismens prestationer ej alltid
varit desamma, att utvecklingen af dem kan följas f rån
trappsteg till trappsteg och att denna utveckling alltid öfverlemnats
åt individen sjelf och således berott af honom, .hvad som väl
knapt låter förena sig med ett ursprungligen faststäldt mål.
Man kan fråga, om vi icke långt snarare skola bedöma
full-komligheten af en inrättning efter det vi sakna i densamma,
är efter det vi finna deri och som lemnar oss nödigt material
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
