Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormor Silfverlåås och hennes omgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Silfverlåås lär oss annat. Se’n så kommer hon, arma kräk,
aldrig i någon frestelse; men min vackra flicka kunde kanske
ha blifvit“... Hennes ögon föllo med en rysning på
skärmväggen, inom hvilket sorlet fortfor.
“Men säg mig, hvarför ligger icke den gamle mannen
i sängen?“
“Tycker herrn det — i den sängen bor herrskapet
Pettersson, och i soffan innanföre skärmen bor herrskapet
Andersson. De gå till hvarandra på kamfio- eller killespel
hvarannan qväll, och då sätta de sina skärmar tillsammans
så att de få vara för sig sjelfva. Men“ — hon sänkte
rösten — “de ä’ inte riktigt gifta, det hör jag nog om
morgnarne, när karlarne gått ut och fru Andersson och fru
Pettersson ä’ i hop och gräla".
“Hvarför har då ni, som tycks vara en så hederlig qvinna,
sådana hyresgäster?“
“Åh, herre, det är derför... derför att min man“ ...
Hon rodnade starkt och skyndade intill sångarne för att
hålla soppmuggen till de sjukas brinnande läppar. Derefter
vände hon sig åter mot främlingen och sade med kort röst:
“Jag är en ärlig hustru, herre — ni får inte tro annat!
Ni har kommit hit i vacker afsigt, det förstår jag väl, ocn
jag vill förtro mig åt er... Min man är likbärare, och
förtjensten kunde inte vara så dålig; men en gång, när en
ung arbetskarl, som hastigt dött, skulle föras ut, fick
Gustaf se enkan, som inte ändå just är mer vacker än...
hvem som helst. Och medan han ville trösta henne, föll
ett ord här och ett der. Nog af, herre, bekantskapen var
gjord — och från den dagen besökte han henne så ofta,
att han slutade med att flytta ifrån oss till henne. Det
var för en hustru att gråta öfver, herre! Jag har också
gråtit, för mig sjelf förstås — ty inte kommer han igen
hvarken genom tårar, tiggeri eller förebråelser. Han går hit
ibland och ger mig en liten styfver, men det förslår alls
inte; och jag skulle inte kunna lifnära de sjuka, den
döfstumma och mig sjelf, om jag inte toge in några personer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
