Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barackens son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köper mina klädningar för ett rysligt godt pris i
damgarderoben på Köpmangatan.“
“Jaså, der finnas klädningar, som förnäma damer aflagt?“
“Det är säkert. Och jag är inte så högfärdig som en
del flickor, som säga att de hellre slita den fulaste
klädning, som sys ny åt dem, än att köpa en vacker välsydd,
som någon annan haft förut.“
“Den der punkten är temligen qvistig. Det bästa vore
väl ändå, om du finge dig ett par vackra klädningar, som
syddes åt dig sjelf?“
“Ja, det förstås... men vackert tyg är grufligt dyrt,
och arbetslön se’n...“
“Nå, det blir väl ändå icke så förskräckligt... Har
du ingen god vän, som hjelper dig lite?“
“En god vän har jag visst, det kan jag uppriktigt säga,
efter kammarherrn är så god och frågar. Jag tordes icke
nämna det för hennes nåd, för då hade jag visst inte fått
tjensten. Hon sade att hon aldrig tål kurtis för pigor.“
Man kan ej föreställa sig med hvilken förvånande
instinkt Clara fattade att kammarherrn var en verklig
dubbelmenniska — en ledsam och förnäm herre i närvaro af
sin hustru, en mycket enkel och godlynt herre utan henne.
“Jaså, min flicka, att hennes nåd var så sträng! Men,
ser du, man måste också vara noggrann i valet af
bekantskaper.“
“Derför har jag också inga bekantskaper, utan jag har
en riktig ordentlig fästman, inte en som bara följer mig,
när jag får gå ut — nej, en som skall gifta sig med mig,
då vi samlat lite. Han har varit resbetjent och vill gerna
att jag skall vara fin liksom han; och de värsta utgifterna,
jag gjort på kläder, är för hans skull. Än tycker han inte
om det ena och så inte om det andra. Då blir jag ond,
inte på honom förstås, som begriper sådant, utan på mig
sjelf, som köpt så dumt; och så slumpar jag bort de
sakerna för en spottstyfver, för jag sätter då aldrig en klut på
mig, sedan han rynkat näsan åt den.“
Detta öppna förtroende syntes mindre behaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
