Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsigt, och inne i stugan hade man en anblick icke mindre
vacker, den nemligen af tvenne med sin lott innerligt
förnöjda menniskor, hvilka oaktadt sin ringhet icke förbisågo
den poetiska glädje, som denna lilla vrå gaf dem, och icke
heller förbisågo den glädje, som ligger i ett prydligt hem,
vore detta än så tarfligt som deras.
De voro ett äkta par sedan två år tillbaka, mannen
var en fattig tegelslageriarbetare, hustrun anstäld vid en
ljusfabrik, så länge hon icke hade något barn; men sedan
de fått denna rikedom i fattigdomen, hittade hon på
hvarjehanda arbetsförtjenster inomhus, och på det sättet bar det
sig drägligt nog — men det var också allt.
I det ögonblick vi göra det lilla hushållets
bekantskap, sitter mannen ensam qvar vid aftonmåltiden och
högtidsgröten — det är nemligen midsommarafton. Hustrun
med sitt knappt årsgamla barn på armen håller på att
uppsätta friskt löf här och hvar, under det hon allt emellanåt
glädtigt retas med den lilla, som vill nappa det ur moderns
hand och som derför slutligen med sin eröfring måste hålla
till godo på det renskurade golfvet, der hela löfförrådet får
tjena henne till bädd. Allt, ända ifrån barnet till den sista
pannan i spisen, är omsorgsfullt fejadt, och ett par hvita
halfalnsbreda remsor framför fönstren annonsera sig som
gardiner. Men de vackraste gardinerna utgör likväl den
lätta slingerväfnad, som bildas af tvenne i hvardera ändan
af fönstret stående murgrönor.
Mannen, som såg hurtig, hygglig och gladlynt ut, kom
af ingen annan orsak så långsamt tillrätta med måltiden
än den, att han ville njuta på trefaldigt sätt. Gröten var
hvit och aptitlig, men det var ändå omöjligt att icke se
på huru den lilla tumlade om i löfsängen och ännu
omöjligare att icke med stora förtjusta blickar begapa den
konstfärdighet, som hustrun utvecklade i sina anordningar. Denna
unga qvinna var icke precis vacker, men hon hade ett
obeskrifligt godt tycke med sig jemte en friskhet och glädtighet,
som utgjorde en minst lika stor prydnad som en stolt
skönhets konstgjorda later.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
