Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3 Kapitlet. Öfvergången af gränsen och de första striderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillgodogöras. Bönderna måste för den skull afvisas, och med sorg
i hjärtat sågo de sig tvungna att återvända till sina hem.
Då ryssarna erforo att våra trupper tågade mot Tavastehus,
beslöt Buxhœvden att följa efter. Denna plan kunde emellertid
icke med behöflig snabbhet sättas i verket, emedan den fordrade
en stor svängning af ryssarnas venstra flygel, som stod i trakten
af Borgå.
Buxhœvden hade länge sväfvat i ovisshet om sin
motståndares verkliga styrka och begått samma fel, som man gjort å finsk
sida, d. v. s. öfverskattat fiendens antal. Dessutom hade han
förmodat, att hufvudstyrkan skulle möta honom i trakten af
Helsingfors, med föresats att hindra hans tåg till Åbo, Finlands
dåvarande hufvudstad.
Till Helsingfors afsändes i egenskap af parlamentär general
von Berg, hvars egentliga uppdrag dock var att söka tillförlitliga
underrättelser om svenskarnas position och styrka därstädes. Från
Sibbo, där de ryska förposterna befunno sig, afreste han den 29:e
till Helsingfors och uppfordrade befälhafvaren därstädes, öfverste
Gutoffsky, att godvilligt utrymma staden, hvarvid invånarna skulle
behandlas väl, — i motsatt fall sade han sig ej kunna svara för
följderna.
Gutoffsky sökte draga ut på tiden och förklarade sig ej kunna
afgöra något, innan han erhölle kommendantens på Sveaborg
order. Under hans befäl stod Heinola bataljon af Adlercreutz’
regemente samt en tropp dragoner, — i allt omkring 400 man.
Intet afgjordes, men likväl kunde parlamentären inrapportera, att
besättandet af Helsingfors ej skulle möta större svårigheter.
Såsnart Buxhœvden erhållit kännedom härom, beslöt han taga
Helsingfors i besittning och afsände den 2 mars en betydlig styrka
mot staden.
Gutoffsky, som öfverraskades af fiendens annalkande,
förlorade fullkomligt fattningen, kastade sig i en släde och reste själf i
vildaste fart öfver till Sveaborg, lämnande sina trupper att sköta
sig själfva.
Det slogs allarm; alla skyndade utan någon ordning åt olika
håll. En af deltagarena skrifver härom: »Att återtåget ej urartade
till full upplösning var uteslutande det underordnade befälets
förtjänst.» Särskildt energiskt uppträdde härvid kapten von
Kræmer, som med värjan i hand i fiendens åsyn hejdade de flyende
och ordnade bataljonens reträtt.
Några och trettio man jämte en underofficer, hvilka försökte göra
motstånd, blefvo kringgångna och togos tillfånga; de öfriga kommo
slutligen till Sveaborg, där de förlades på Stora Östra Svartön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
