Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6 Kapitlet. Svartholm och Sveaborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart nog hafva uppfattat Cronstedts brister, ty en rysk historiker
framhåller att amiralen hade anlag för en viss ängslan, »detta
slags själssjukdom», skrifver han, »mot hvilken icke en gång
behjärtenheten och hedern kunna skydda, om de ej åtföljas af styrka
och beslutsamhet i karaktären, öfverlämnad i en kinkig
belägenhet åt misstroendet till sig själf, utan något biträde, måste hans
modstulenhet gripa omkring sig.» I anförda karaktärsdrag hos
Cronstedt, bör man söka en af de många faktorer, hvilka
inverkat på händelsernas utveckling under belägringen. Därtill kan
bifogas, att Cronstedt som sjöofficer, om äfven en framstående
sådan, likväl kände sig främmande och oförmögen inför en
fästningskommendants uppgifter. Med ett ord, han var ej vuxen den
ställning, som han genom olycksdigra omständigheter och utan
eget förvållande kom att innehafva.
Så snart Cronstedt genom Klercker erhållit kännedom om
ryssarnas snart förestående infall i Finland, vidtog han emellertid
energiskt med förberedande arbeten på fästningen. Lavetterna
iståndsattes, bjälkbäddningar förfärdigades, palissaderingar
uppfördes, en del trähus nedrefvos, brandväsendet ordnades, lifsmedel
anskaffades m. m., och snart stodo 734 kanoner på vallarna,
färdiga att spruta eld och död mot den som vågade nalkas
fästningen. Krutförrådet uppgick till 103,420 kg, förutom 7,934 färdiga
skott, d. v. s. omkring 10 för hvarje kanon, hvilket antal inom
kort ökades till 30 à 40.
Först medan nämnda försvarsarbeten redan pågingo, erhöll
Cronstedt konungens befallning angående samma sak. I skrifvelsen
framhålles vikten af att uthärda, till dess undsättning kunde vid
öppet vatten afsändas från Sverige, och vidare anbefalldes att:
»med lif och blod till det yttersta försvara fästningen, samt hellre
än att låta den där förlagda flottan falla i fiendens händer,
densamma, enär sådant icke längre skulle hindras, med alle tillhörige
förråd och effecter uppbränna.» Härpå svarade Cronstedt bland
annat: — — »med den Högstes bistånd och mina underhafvandes
mod och tillgifvenhet för Eders Kongl.-Maj:t och Fädernes Landet
skall jag bjuda till i det längsta uthärda».
Befälet på de olika holmarna var fördeladt mellan
garnisonens högre officerare sålunda, att Cronstedt själf stannade på
hufvudön, öfverste F. A. Jägerhorn på Stora Östra-Svartön, major F.
Stjernvall på Gustafssvärd, kapten K. W. Reuterskjöld på Lilla
Östra-Svartön och B. J. Aminoff på Långörn. Chef för
fortifikationen var öfverste G.Wärnhjelm och för artilleriet major G.Hjärne.
Till största delen utgjordes nog det högre befälet af redan till
åren komna män, som föga utmärkte sig hvarken genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
