Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7 Kapitlet. Händelserna under våren 1808.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven på våren ökas, och det var ej utan att uppfyllandet at
nämnda kraf kostade det stora riket en viss ansträngning.
Efter ryssarnas motgångar vid Siikajoki och Revolaks insåg
Alexander, att hans tidigare närda förhoppningar om att före
sommarens inträde kunna bemäktiga sig hela Finland ej skulle gå i
uppfyllelse, och att förstärkningar för eröfringarna därstädes blefvo
nödvändiga. Visserligen voro efter Sveaborgs fall en del trupper
lediga för användning på annat håll, men Buxhœvdens behof var
därmed ej tillfredsställdt; han anhöll om betydligare förstärkning.
Mot slutet af maj lyckades det Ryssland att afsända 11,000 man
till Finland, hvarigenom arméns styrka härslädes uppgick till
34,000 man.
Innan dessa förstärkningar hunno anlända, inträffade likväl
några betydelsefulla förändringar på krigsskådeplatsen.
Tidigare har omnämnts, att Klingspor efter de första segrarna
med sina 10,000 man stannade i overksamhet vid Siikajoki. Hans
förtrupper voro framskjutna till Himango. Motståndarna,
Tutschkoff och Rajeffski, förfogade samtidigt öfver endast 5,000 man, och
af fruktan för anfall hade de dragit sig tillbaka, förläggande
hufvudkvarteret först till Pyhäjoki, men kort därpå till Gamlakarleby.
»För inträffad blida», hette det, uppsköt fältmarskalken att
föra sina trupper framåt på de dåliga vägarna. Den upptinade
snön och de många vårbäckarna hade nämligen förvandlat alla
landsvägar till floder och omöjliggjort samfärdseln. Hela sex
veckor förflöto, utan att Klingspor kunde förmå sig till hvarken
det ena eller det andra. Emellerlid erhöll fienden därigenom tid
att hämta sig efter nederlagen och att vidtaga åtskilliga
förberedelser till krigets fortsättande äfvensom emottaga förstärkningar.
Utan tvifvel skulle arméns rörelser i väsentlig grad försvårats
af naturförhållandena, men ur krigshistorien kunna anföras otaliga
exempel, som visa huru energiska anförare funnit utvägar för
öfvervinnande af vida större hinder än de, hvilka här förelågo.
Att dessa ej voro oöfvervinneliga, visade äfven Sandels.
Sedan Bulatoff blifvit slagen och tillfångatagen vid Revolaks,
hade öfverstelöjtnant Obuchoff, hvilken på några dagsmarschers
afstånd jämte 500 man följt de förstnämnda, råkat i en högst
brydsam ställning. Vid sin framkomst till Pulkkila (se kartan å sid. 61)
förlorade han spåren af Bulatoff, till hvilkens afdelning han från
Heinola skulle medföra lifsmedel, och var därför oviss om hvad
han vidare borde företaga.
Då Sandels emellertid den 28 april från Oulunsalo anländt
till Frantsila och därstädes erhöll kunskap om Obuchoffs
belägenhet, beslöt han att anfalla fienden. Sandels’ styrka bestod för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
