Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8 Kapitlet. Växlande lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansvar. »I staden», inberättade Demidoff bland annat, »uppstod
en förskräcklig stormning och under denna tid, då hvarje soldat
stridde särskildt med den undandolda fienden och med invånarna,
kunde ingen af afdelningscheferna sätta en gräns för stridens
grymheter. Det var omöjligt att därifrån afhålla soldaterna, hvilka
på flera ställen befunno sig utan befäl.»
Demidoffs förklaring var helt och hållet osann, ty
grymheterna pågingo i flera dagar efter själfva striden, och många
ögonvittnen intygade, att generalen själf red omkring i staden,
uppmuntrande sina soldater till fortsatta skändligheter.
En del ryska författare från tidigare år hafva velat rättfärdiga
Demidoff, men föga torde någon numera på allvar försöka taga
hans försvar. De upprörande händelserna i Wasa kvarstå som
ett hemskt och blodigt minne från flydda tider. De voro ett
utbrott af den djuriska råhet, som fred och odlingsarbete sofva i
människan, men som kriget i alla tider visat sig kunna väcka till
lif i sällsam vidrighet och styrka.
* * *
Emellertid erhöllo ofvanskildrade händelser vidtgående följder.
Hos de stolta österbottningarna, ovana vid förtryck och godtycke,
uppväckte våldshandlingarna en gränslös förbittring och manade
till hämnd. Något tidigare hade ryssarna under hot påbjudit
befolkningen att till kejsaren aflägga tro- och huldhetsed; ett dylikt
tvång ville ingen underkasta sig. Detta hade redan satt sinnena
i jäsning, och härtill kom nu de omtalade grymheterna i Wasa.
Allt detta, i förening med en från konungen anländ uppmaning
att resa sig, uppväckte hos bönderna deras länge kufvade önskan
att fördrifva fienden.
Fartyget »Kronprinsen», hvilket tidigare omnämnts, hade
emellertid gjort flera landstigningar söder om Wasa och förankrade
slutligen utanför Solf kyrkoby. Ombord på fartyget fanns en
kapten Ridderhjerta, som hade fått i uppdrag att åstadkomma
resning bland allmogen i dessa trakter, öfverallt blef kaptenen
emottagen, med tillmötesgående, och stora allmogeskaror, lågande
af hat till inkräktarna, slöto sig till honom.
Såvida dessa bönder tillika erhållit nödiga vapen och god
ledning, skulle de nog i förening med reguliär militär kunnat
användas med fördel. Men det brast både i det ena och det
andra. Hela företaget vittnade om sällspord korttänkthet.
»Kronprinsen» medförde endast 50 soldater och 3 små nickar utan
lavetter. At bönderna kunde man utdela endast så mycket krut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
