Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10 Kapitlet. Striderna i skärgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anfall, för att tränga igenom; men som dock slutligen, efter lidna
stora skador och förluster, blefvo tvungna att draga sig tillbaka.
Svenskarna hade genom valet af ställning — den var den
starkaste under hela detta sjötåg — fullkomligt ersatt sin
underlägsenhet i antal. De unga svenska officerarna, hvilka här voro
befälhafvare, och på ett så lysande sätt utmärkte sig (löjtnanterna
O. J. och A. G. Hagelstam, G. Lundstedt och De Brunk),
förvärfvade svenska skärgårdsflottan nya, minnesvärda lagrar.»
Konungen, som emellertid seglade på »Amadis», erhöll till
först en rapport af Lagerbring, hvari den lyckligt verkställda
landstigningen relaterades. Uppfylld af de gladaste förhoppningar ville
han skynda till sina trupper och utdela belöningar åt hvar och
en efter förtjänst, men naturmakterna reste sig emot hans vilja,
en storm nalkades, och fartyget måste söka skydd i ett sund, en
mil från Helsinge, där det kastade ankar.
Med kikare i handen stannade Gustaf Adolf på däcket,
spanande mot öster om där ej kunde upptäckas något. Till en början
syntes endast hotande mörka moln, men plötsligen varseblef
konungen en väldig svart rökpelare höja sig öfver de aflägsna
skogstopparna och ett eldsken färga himmelen. Det var ett tecken,
som icke bådade godt! En by, antänd af ryssarna, stod i lågor . . .
En stund därpå uppfångade konungen i synglaset ett segel, så
ett annat, ett tredje och slutligen en hel rad hvita segel ilande
framåt. En mängd större och mindre fartyg styrde kurs mot det
sund där »Amadis» låg förankradt. Hvad annat kunde det väl vara
än svenska krigare på flykt undan fienden? . . . Hvilken skymf! . . .
Konungens uppsyn förvandlades ögonblickligen, raseriet
återspeglades i hans blick och ansiktet blef askgrått — — —
Signal gafs åt fartygen att stanna invid »Amadis». Själf steg
konungen i en båt och lät ro sig ut för att erfara orsaken till
detta oväntade återtåg.
Skrik, larm och oljud hördes från fartygen. Befäl och
manskap från olika trupper voro sammanblandade utan någon
ordning. Tydligen fruktade man att blifva förföljd af fienden, och
alla band hade lossnat. Förvirring härskade öfverallt, och därtill
inbröt höstmörkret med störtregn, hvarjämte stormen allt mer
tilltog i styrka.
Slutligen infann sig Boije. Värdigt och allvarligt begynte den
olycklige befälhafvaren förklara orsakerna till nederlaget, men
konungen afbröt honom tvärt, ryckte svärdsordenstecknet från
hans bröst, förklarande att en sådan man var ovärdig att längre
bära denna utmärkelse. Att felet låg hvarken hos befälhafvaren
eller manskapet, hvilka ansträngt sig till det yttersta, kunde Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
