Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10 Kapitlet. Striderna i skärgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detachements bestod af 4 bataljoner Lifgrenadierer, 2
bataljoner Södermanlands, 2 bataljoner Västgöta-Dahls regementen samt
nämnda bataljoners vargeringsmanskap. Den 21 och 22 september
afseglade trupperna från Gefle, styrande kurs emot Åland, men
under vägen uppstod en häftig storm med svåra följder för de
bristfälliga transportfartygen, som kastades omkring och drefvos
från hvarandra. En del tornade emot klippor eller
undervattensgrund och slogos sönder, andra åter stötte emot hvarandra med
samma påföljd. Många människolif gingo härvid förlorade. En
del fartyg drefvos slutligen tillbaka emot den svenska kusten, där
de i olika hamnar lyckades rädda sig, hvaremot endast ett fåtal
kom fram till norra delen af finska kusten och förenades med
Klingspors här.
Skildringen af de oerhörda umbäranden, lidanden, mödor och
faror, som dessa trupper, under sina fåfänga bemödanden att uppnå
destinationsorten fingo utstå, skulle säkert bilda ett af de dystraste
bladen i detta krigs historia; men mycket knapphändiga äro de
anteckningar, som härom till eftervärlden blifvit bevarade.
Bland annat stötte ett af skeppen i närheten af Limön mot
en undervattensklippa, hvarvid farkosten krossades och alla sjönko
i djupet. Endast några få officerare, hvilka voro skickliga
simmare, lyckades hålla sig uppe och gripa tag i de på vattenytan
flytande spillrorna af vraket.
I sex à sju timmar kastades de unga männen af och an på
vågorna, tills slutligen några modiga fiskare varseblefvo dem och
med fara för eget lif skyndade till deras räddning. Alla upptogos
i båten förutom en ung baron de Geer, hvars fötter blifvit så
insnärjda i taklagets tåg, att man ej förmådde lösgöra honom.[1]
Nästan sanslösa fördes de öfriga till stranden. Men så snart de
hämtat sig något och erfarit att de Geer saknades, hastade en af
kamraterna, löjtnant Arvid Hammarsköld, tillbaka till stranden.
Med böner, hot och penningar förmådde Hammarsköld ett par
raska fiskare att följa med och ånyo trotsa döden för att söka
rädda kamraten. Uppbjudande alla krafter uppnådde de vraket,
där de varseblefvo de Geer ännu sittande grensle öfver en mast,
omgifven af afbrutna spillror, stockar och bräder, men att närma
sig stället med båten tycktes vara omöjligt. Hammarsköld bad
och besvor dock fiskarena att försöka ro fram, men i detsamma
sågo de de Geers hufvud sjunka under vattenytan. Han hade
förmodligen fått slag, ty i åtta à nio timmar hade han i bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
